Efterlyser gamla och nya recept från Tornedalen

TORNEDALEN: Projektet Midnattsolens mat söker nu gamla och nya recept från Tornedalen eller Haparanda skärgård.

Det är Hushållningssällskapet som står bakom projektet, som går ut på att hitta intressanta recept som har någon koppling till älven och havet.

Den som lämnar in recept ombeds även beskriva matupplevelsen samt återge berättelsen bakom det. Exempelvis hur det kom till, och om det finns någon speciell händelse eller person kopplat till rätten.

De mest intressanta recepten ska sedan tillagas och kanske utvecklas  vidare av professionella kockar, där receptlämnaren får vara med.

De utvalda rätterna kommer också att fotograferas professionellt., och finnas med på ett evenemang som ska synliggöra mat från Tornedalen och Haparanda skärgård.

Publicerad i Haparanda, Övertorneå, Pajala, Svenska Taggar: , , ,
55 kommentarer om “Efterlyser gamla och nya recept från Tornedalen
  1. Stig Aspholme skriver:

    Hur många recept tror ni att ni får eftersom receptlämnarna måste ställa upp offentligt vid en ev. vinst? Ni är i Tornedalen och där gör man sig inte märkvärdig!

  2. Tornedaling skriver:

    Tänk att Stig orkar. Den äkta tornedalingen som har åsikter om allt och alla. Lägg av, du är pinsam.

  3. Sixten Lautakoski skriver:

    Min mor hon bakade en mat bröd vitt som var c:rka tretti gånge tretti gånger tre centimeter jag har förut efterlyst denna bröd men aldrig lyckats få fram det den var otrolig god, eller så var de att man bara fick hårdbröd i efter krikstider hör av er som vet mer om datta bröd.

  4. Nasuabo skriver:

    Spännande och kul! Tornedalen är rena skafferiet. Man kan inte misslyckas med ren, älg, lax, sik, löjrom, hjortron, lingon, vilt och fågel med mera. Gris och nöt och potatis och grönsaker finns också, bara sätt på spisen och kör igång!

  5. Janne J skriver:

    oj ..kul så mycket gott jag fick av äldre släktingar och en del recept ligger kvar som favoriter 🙂 ta bara dopp i kopp mm mm

  6. Kocken skriver:

    Klart tornedalingar vågar ställa upp med sina recept Stig! Det är kommentarer som dina som förminskar oss. Nog vågar vi precis som alla andra. Peppa istället för att ta föregivet att ingen vågar! Har man rest utanför ”50-skylten” så vet man att just vi är väldigt märkvärdiga för att vi är unika och speciella! Jag tror det kommer att komma in bidrag i massor! Heja Tornedalen!

  7. Sixten Johansson skriver:

    Precis: Heja, Tornedalen!
    Apropå mat och upplevelser för oss själva och våra besökare får vi inte låta ädelfisken skymma allt det andra som vimlar i våra vatten: harren vi fångar i åarna, de många småabborrarna i mjärden osv. Halstrad, sotig, rökdoftande…
    Gäddan är alldeles för bortglömd i turistiska sammanhang. Den ger ett mycket spännande och varierat fiske på försommaren och på hösten. Mammas stekta gädda kan ingen överträffa, men det finns många andra sätt också att göra gäddan rättvisa.

  8. Stig Aspholme skriver:

    Mörtbullar, smaskens!

  9. Enok Nitti skriver:

    Det finns redan några kokböcker från Tornedalen tex Tornedalsmat på Margits vis,Tornedalen a´la carte, Arctic a´la carte.

  10. Stig Aspholme skriver:

    Finns ingen matservering som har en matlista på Meänkieli på den Svenska sidan, trots flera duktiga sådana. I Torneå däremot finns en sådan och dom är stolta över den efterfrågan som har uppstått! Så vissa ”BW” på sidan borde kanske lära sig att ta reda på fakta innan man spyr galla!

  11. Enok Nitti skriver:

    Umpitunnelli i Torneå har en maträtt som heter Haparandabladet, jag kommer inte ihåg nu vad den består av. Smaken på maten är anser jag det viktigaste och inte på vilket språk menyn är skriven. Oftast låter det mer exklusivt om den är skriven på franska. Pommes de terre cache’ låter godare än potatismos.

  12. Jahajaja skriver:

    Sik-sallad är väl ändå Tornedals om inte dopp-i-kopp! Tack för mig

  13. spion skriver:

    paistetuja nahkiaisia ja kuivaliha 😉

  14. Leif Jokiaho skriver:

    De här med Tornedalen jag tro, att de är ingen vist med och dra så skarpa gränser. Sist jag åt sik och dopp i kopp, var på Visingsö ut i Vättern. Och de att Tornedaling inte törs tala, med folk stämmer inte alltid. De kom jag underfund med, på en FBU kurs i Halland för många år sedan. Jag var den enda där norr om Östersund, de var Göteborgare där o Stockholmare och alla var trevliga och pratsamma. Glöm inte det att Stockholmare, som de ofta tals illa om. Är in flyttade från lappmarken.

  15. spion skriver:

    1,5 litraa kiljua
    tarvitaan
    2 litra pullo
    1,5 litraa kädenlämpöstä vettä
    pussi kuivahiiiva (puketti tuarehiivaa)
    3-7 dl suggar
    vähän mehua

    tee pieni reikä korkkii
    sekota mehu vetee
    lisää sokrut
    lissää hiiva
    paa käymää

    käy kattoos onko pullo losahtanu

  16. Sixten Johansson skriver:

    Det finns så mycket annat än språket som förenar eller skiljer. Jag minns än i dag hur hovmästaren på ett litet lantligt värdshus i Frankrike behandlade en våt, hungrig och frusen ung cyklist, som hade mycket ont om pengar. En kötträtt skulle smaka, men menyn var obegriplig för en som bara kunde skolfranska. Hovmästaren gick igenom varenda rätt, kacklade, grymtade, bräkte, brölade och visade högst åskådligt var i kroppen respektive inälva eller utälva satt.
    Må hans anda sprida sig i matvärlden!

  17. Stig Aspholme skriver:

    Skammen sitter djupt rotad i vissa, konstigt att dom inte ruttnar inifrån! På alla andra platser så är en koncentrerad lokal kultur ett dragplåster på besökare, men inte i Tornedalen, där den inhemska befolkningen nästan maniskt hatar sitt eget språk och sin egen kultur. Vad får ni ut av detta, tro inte att erat egenvärde stiger i takt med detta, för ni är fortfarande Tornedalingar, även om ni låtsas vara något annat! vi har potential, använd den.

  18. Sigurd skriver:

    Kan inte ”den där Aspholme” tilldelas ett eget forum av någon välvillig själ. Där kan han få hållas och så får den som vill ta del av hans åsikter (det är svårt att undgå dem här på HB-webben).

    Som tornedaling i förskingringen så blir man alltid lite nedslagen när man ser hans kommentarer. Dessutom verkar han kommentera allt, utan urskiljning. Dock till gagn för ingen enligt mig.

  19. Stig Aspholme skriver:

    Sigurd, om inte de politiskt ansvariga vågar röra i denna fråga, som sådana som du i förskingringen driver, ja vem skall då våga ta i den? Jag slåss för vår kultur och vårat språkarv, har du något emot det?

  20. Sigurd skriver:

    Stopp och belägg! Vilken är ”denna fråga” som såna som jag driver? Är det ”frågan” om att du ska få ett eget forum? Eller är det frågan om recept från Tornedalen? Eller är det den stora frågan om Tornedalen, tornedalingarna och deras språk, du menar? Men varifrån kom den tanken nu Aspholme? Damp den bara ner och måste ut? Vet du vad jag tror, jo jag tror att du har för lite att göra. Mitt tips är att du t.ex. läser en bok. Du ska till och med få ett boktips av mig: Börja med Don Quijote.

  21. granskaren skriver:

    Stig Slaskholme… Ursäkta skrev fel…menar Stig Aspholme, han verkar inte dra sig för att sprida sin galla här på forumet, han verkar nog inte må så bra.
    Kul att se vad Herr Aspholme svarar på det här.

  22. Enok Nitti skriver:

    Bra Boktips Sigurd, Riddaren av Den Sorgliga Skepnaden. Det är för få som kämpar för sina ideal numera, Kejsaren av Portugallien är också bra. Den handlar om en fattig torpare som glider in i en fantasivärld.

  23. Stig Aspholme skriver:

    Sigurd, du kan få min e-post om du vill diskutera ämnet Tornedalen av idag?

    Granskaren med flera andra tillhör gruppen ”fega-anonyma-parasiter” dom saknar ryggrad, står inte ens för vad dom skriver, sådana saknar respekt. Ett Lestadius syndrom där man dömer andra och själva får syndernas förlåtelse, utan att förstå sammanhanget. Du har väl luvan nerdragen, så att inte ngn. känner igen dig, kan bli pinsamt och måsta stå för vad man tycker.

  24. Jens skriver:

    Granskaren: mycket onödigt att göra narr av någons namn. Håller däremot med Sigurd om att många meänkieli- och tornedalsaktivister har en klar tendens att slåss mot väderkvarnar.

  25. Musiclover skriver:

    Kan vi inte enas om att sluta kommentera ”ni-vet-vems” inlägg. Han ger verkligen meänkieli-förespråkarna en kvarnsten om halsen och de har det nog jobbigt som det är.

  26. Tornedaling skriver:

    Han som inte vill bo kvar i Tornedalen och bytte sitt tornedalska efternamn till en svenskklingande variant spyr galla över allt och alla. Oavsett vad saken gäller slutar det alltid med Meänkieli och vem som är en äkta tornedaling. Den som känner att han är tornedaling är det trots Stigs påhopp.

  27. Sixten Johansson skriver:

    Då och då går Stig över gränsen och provocerar andra att göra likadant. Men annars tycker jag att vi tornedalingar har stor nytta av honom just som anti-exempel. Vi kan säga till barnen: ”Läs vad Stig skriver. Om ni verkligen vill sälja in en vara eller idé, gör då absolut inte som han!” Ett bra anti-exempel är mer lärorikt än tio mjaha-exempel.
    Stig tillämpar förresten den mångtusenåriga principen ”Ont ska med ont fördrivas”: ”Skäms, tornedalingar, för att skammen sitter så djupt rotad i er!”

  28. skeptikern skriver:

    hörrö den där brödkakan, var det lite smak av kardemumma/kummin i den? undersidan gulaktig, översidan naggad och mjölad inte blank alltså och färgen ljust brunaktigt orange? i så fall bakade min mormor detta vita bröd. ska leta fram receptet så kanske man hamnar i pravdan. ähh! menar haparandabladet förstås.

  29. Mad Max skriver:

    Eva Spik: Jag skulle gärna veta vad de projektanställda anser om våra kommentarer angående denna artikel. Tanken var väl att samla på recept förknippade med Tornedalen? Nu har det av en del spårat ut till att vara ett forum för att kasta skit och förolämpa varandra. Jag har inget emot saklig kritik, men nu har det spårat ur rejält. Kan inte dessa belackare ringa varandra istället? Ha en bra dag trots allt 😉

  30. Sigurd skriver:

    Om jag minns rätt så fanns det en maträtt som kallades ”kiseli” (all reservation för stavningen). Hårt bröd eller surt mjukbröd, som stektes i matfett. Det var nog att betrakta som fattigmansmat. Kanske något för receptsamlingen om någon kan receptet; och då mer som kuriosa än kulinarisk upplevelse. Möjligen inte knutet till vare sig älven eller havet men kanske till Tornedalen och då har det ju med älven att göra på sitt sätt.

  31. Sixten Johansson skriver:

    Alla sympatiserar vi med Mad Max strävan att förhindra debatter att spåra ur. Men debatter i ett offentligt forum har ett värde vid sidan av vad de i artikeln omnämnda tycker och vid sidan av vad som sägs i telefonsamtal och slutna grupper.
    Det här är särskilt viktigt därför att offentliga debatter på riksplanet i dag har så många otrevliga drag: invektiv, stämpling, opportunism, nästan total oförmåga att läsa rätt och lyssna på motargument. Hbwebben är faktiskt föredömlig jämfört med det mesta

  32. Mad Max skriver:

    Sigurd: Maträttens namn du refererar till är för mig en gåta. Men ”kiisseli” som det stavas till på finska är vår benämning på kräm. Rätta mig om jag har fel, jag brukar inte ..

  33. tireb48 skriver:

    ”Kiiseli” gillade jag, men enl. mor så finns inget hårt bröd idag som passar att göra denna rätt för brödet ska vara hårt och inte som dagens hårdbröd. Först stektes fläsket och sedan lades brödet i fettet och dessa åts tillsammans

  34. Stig Aspholme skriver:

    Kiiseli finns i flera olika versioner. En är gammal limpa, som mjukas upp i antingen mjölkkok eller i buljong och ätes med stekt fläsk. På Svenska ”Brödmaja”

  35. Jag åt också kiiseli skriver:

    Och det var stekt fläsk, vatten och hårt bröd som blev en ”gegga” i stekpannan, och den åt man med smör klick… Måste göra det igen….det var rätt ok vill jag minnas…

  36. Jag åt också kiiseli skriver:

    I kärrbäck sa man brödmaja om kiiseli…

  37. viktigpetter skriver:

    Kiiseli var stekt fläsk tillsammans med brödbitar som hade torkat och därför inte kunde användas söm vanligt matbröd. Det var ett sätt att ta tilvara all mat. Jag uppfattade det inte som fattigmansmat utan däremot som ett sätt att ta tillvara så mycket som möjligt. Ett tankesätt som helt strider mot dagens anda. Det är över sextio år sedan jag åt det och det smakade bra.

  38. viktigpetter skriver:

    Författaren Kalle Päätalo beskriver en rätt som borde vara kiiseli men han kallar det lankki om inte minnet sviker mig.

  39. Östen Juntti skriver:

    Kiiseli .
    Först stekte man fett fläsk så att man fick mycket flott , därefter bröt man ner Wasa bröd I flottet och stekte även det . En del spädde ut det med lite vatten . Ett minne från min barndomstid från Arbetssugan I Hedenäset . Det kom in en pojke från en av grannbyarna som inte tyckte om maten på Arbetsstugan .Fröken (biträdet) frågade vad han åt för mat hemma . Helt frankt svarade pojken Leipäkiiseliä .

  40. Östen Juntti skriver:

    Sixten Lautakoski .
    Min mor bakade också det brödet . Hon kallade det ”puolivahvaa”. Ring broder Roland så får du receptet. Det var baserat på vetemjöl men jag minns att hon även blandade i havregryn.
    🙂

  41. Östen Juntti skriver:

    Aspholme !
    Brödmaja har aldrig hört hemma i Tornedalen. Det var/är en företeelse för våra vänner som vi kallade för ”karpisärit”.

    🙂

  42. Stig Aspholme skriver:

    Östen, vad kallar du då kiiseli för på svenska?

  43. Sixten Johansson skriver:

    Gamla maträtter är ett spännande fält, väcker minnen och känslor. Nostalgin, turismen, åldringsvården har mycket att hämta. Precis som sånger och ord vandrar maträtter, plockas upp och förändras.
    I Tornedalen möts öst- och västfinskt, norrländskt och samiskt. Kvinnorna var traditionsbärare, men kokkonsten var förstås individuell då som nu.
    I hela Norrland finns liknande rätter förknippade med tunnbröd, som bryts i het mjölk, doppas i gryta eller steks i flott: brödmaja, bröta, blöta, bryta.

  44. staffan skriver:

    Det finns två sorters Tornedalen, norra och södra. Utöver detta finns kustborna. Kulturen skiljer sig markant och det tycker jag är vitaliserande för bygden. De flesta ungdomar kommer att få resa söderut för jobbens skull se till att förbereda dem för en mer svensk kultur. Detta gäller även de stora antalet finska ungdomarna där i bygden! Vakna! Svårt om man ska kunna slå in sig på jobben söderut!

  45. Stig Aspholme skriver:

    Asunut pitkän aikaa etelä Ruotissa, tietää kuiten parhain mikä täälä tiomii parhaiten!

  46. Östen Juntti skriver:

    Stig Aspholme: Vi hade inget svenskt namn på kiiseli. Förresten, det är ju egentligen ingen maträtt om man ska vara ärlig. Många skämdes över att behöva äta denna röra.

  47. staffan skriver:

    Stig A: tiomii är detta en felstavning? Ska det vara toimii! Inte lätt med meänkieli-kunskaper enbart.

  48. staffan skriver:

    I finskan betyder kiiseli KRÄM!

  49. Stig Aspholme skriver:

    Bra Staffan, med mitt synhandikapp, så slinter bokstäverna ibland 🙂 Inte fel på kunskaperna, men tacksamt att påpeka!

  50. staffan skriver:

    Stig: jag var osäker själv. Jag ville bara veta vad som är rätt. Brukar inte rätta folk annars. Ha det gott!

  51. Sixten Johansson skriver:

    Maten, orden, klädseln, beteendet osv är även den kultur vi praktiserar just i dag och som våra barn växer upp med. Kultur är i sig inget heligt, gammalt, fint, värdefullt, utan högst vardagligt, föränderligt, flytande. Om man försöker stoppa tiden och stämpla egna bomärken på kulturyttringar skapas bara en stillastående damm.

    Ordet kiisseli (modern betydelse kräm) förekommer i tre andra stavningar, minst sju andra betydelser:
    grötliknande rätt, brödsoppa, gröt, bröd; klen; skomakarklister; diesel.

  52. Leif Jokiaho skriver:

    staffan de är förgångna tider, förr åkte unga i väg. Söderut skaffa arbete, och studera. Nu stannar de hemma i byn, och åker ev till Malmfälten jobbar en vecka o sedan hem. Så allt ändras.

  53. staffan skriver:

    Leif: Alla de välutbildade åker tyvärr söderut p.g.a. att det inte finns jobb för dem här. Men när dem flyttat så har dem gjort det för gott och det är en stor förlust för Norrbottens utveckling.
    Tornedalens ungdomar har flyttat söderut med ca 60% visserligen har Luleå haft några jobb genom åren. De flesta byar där du trivs är ca 50 procent tomma hus eller köpta av finländare till fritidshus. Tyvärr!

  54. Leif Jokiaho skriver:

    De finns dem som gillar tomma, byar och tvärt om. Byarna jag trivs i, är inte här de är i Västergötland. Där finns den levande landsbygden, här är det mest bråk om allt. De blir nog så i allt för som byar. Men de va jag vill få fram är, att de har vänt. Att alla unga flyttar inte mera, söderut. De är klart att de som, ska gå skola flyttar men de är inte många. Men de verkar ju vara, så att alla ska tycka lika. Man ser de här som ska, handla om mat, blev del vis en sida med till rätta visa.

  55. Leif Jokiaho skriver:

    De va jag kommer ihåg, om mat i min barndom. Var potatis och brunsås och hårtbröd, inte kött till. Vet inte om den maträtten, hade något med Tornedalen o göra. De var före tiden, med en massa älg i skogen. Och lax har jag börjat äta, vid ca 30 års ålder. De var nog en brist vara, på 60 0 70 talet inget som en torpare hade råd med. Rökt abborre hade vi ofta hemma, men nu är det för mig tvärt om. Har råd o köpa Norsk lax, o abborre är en brist vara. När man inte äger mark, vid vatten.