Tuffa tider för hundar som synas

Hamiltonstövaren Daja, 6 år föredrar att vara i skogen framför att visa upp sig på utställningar. Foto: Frida Nygren

Hamiltonstövaren Daja, 6 år föredrar att vara i skogen framför att visa upp sig på utställningar.
Foto: Frida Nygren

HAPARANDA: Över 80 hundar tävlade i lördags i flera grenar på grusplanen utanför hockeyhallen i Haparanda.

På plats fanns bland annat representanter från Svenska Dreverklubben i Norrbotten, Norrbottens Beagleklubb och Norrbottens Läns Stövarklubb.
Stefan Waara var kommissarie för tävlingen och en av de ansvariga. Han berättar att över hälften av de tävlande kommer ifrån Finland.

– Vi är väldigt nöjda med hela tävlingen, det känns så kul att så många har tagit sig hit, säger han.

Vad går tävlingen ut på?

– De bedöms hur renrasiga de är, hur lydiga de är och egentligen lite hur fina de är. Ett av syftena är såklart avel. Vi har många kennlar som är med och tävlar.
Varje hund mäts och kontrolleras och springer sedan ett eller flera varv för att domaren ska se hur lydiga de är.

Hamiltonstövaren Daja, 6 år, blir bedömd av domaren Hannu Talvi. Hon vann sedan som bästa tik.

Hamiltonstövaren Daja, 6 år, blir bedömd av domaren Hannu Talvi. Hon vann sedan som bästa tik.

Hamiltonstövaren Daja, 6 år, springer med Roland Brännström.

Hamiltonstövaren Daja, 6 år, springer med Roland Brännström.

Hamiltonstövaren Daja, 6 år, var lite trött mellan tävlingarna. – De tycker ju att det är roligare att vara i skogen än att visa upp sig, säger Leif Carlsson. Foto: Frida Nygren

– Vi gör mest detta för att få utställningsintyg för då kan vi få delta i jaktprover. Sedan så är det alltid kul att se andra hundar och prata runt. Vi delar ju samma intresse. Hon tycker väl inte att detta är jättekul. De tycker ju att det är roligare att vara i skogen än att visa upp sig, men det är väl spännande att kika på andra hundar, säger Leif Carlsson som var med och tävlade med hamiltonstövaren Daja, 6 år som mellan tävlingarna lagt sig Leifs knä för att vila.

Några stövare ställer upp sig för bedömning.

Några stövare ställer upp sig för bedömning.

Michael Barchéus, ordförande i Norrbottens Läns stövarklubb och hans fru Berit tävlade med den finska stövaren Vilda.

Michael Barchéus, ordförande i Norrbottens Läns stövarklubb och hans fru Berit tävlade med den finska stövaren Vilda. – Vi har faktiskt åkt hit med husvagn igår, så det blir lite som mini­semester. Vi har faktiskt tävlat ganska mycket med Vilda och hon är så duktig, säger Berit Barchéus.

Några stövare springer för bedömning.

Några stövare springer för bedömning.

Under tävlingen framkom kritik mot att domaren endast pratade finska.

– Det är så svårt att hänga med. Vi är många som rest långt och vi kan ju inte finska. Det är egentligen ganska tråkigt, säger Michael Barchéus.

Fick problem
Kommissarien Stefan Waara bekymras över att människor tycker att det är tråkigt men påpekar att de tvingades till en nödlösning.
– Vi brukar ha en domare som pratar både svenska och finska men tyvärr blev det fel när vi skulle boka honom, så då stod vi där ett tag utan domare. Sen fick vi tag på Hannu Talvi, som är jätteduktig. Men tyvärr så ska någon alltid klaga.
Ett störmoment var fläktarna från ishallen.
– Det var synd att vi inte hade tävlingen för en vecka sedan. Då hade vi inte störts av dem. Nu har ju hockeysäsongen börjat och det är klart att de måste ha igång dem, säger Sune Karlander.

Vinnarna i varje kategori gjorde i slutet upp om det finaste priset ”Best in show”. Den finska stövaren Sata tog hem vinsten och ägaren Martti Henttu var väldigt glad.
– Det är verkligen jättekul, säger hon.

Den finska stövaren Vilda var även hon lite trött mellan tävlingarna.

Den finska stövaren Vilda var även hon lite trött mellan tävlingarna.

Valpen skällde på domaren och diskades

Lotta, Marjolein, Arthur och Annika van der Geer försöker att få Binky att vara med på bild. – Han är kanske ingen utställningshund, men vi gillar honom ändå" säger Arthur. Foto: Frida Nygren

Lotta, Marjolein, Arthur och Annika van der Geer försöker att få Binky att vara med på bild. – Han är kanske ingen utställningshund, men vi gillar honom ändå” säger Arthur. Foto: Frida Nygren

Familjen van de Geer hade åkt från Luleå för att vara med och tävla med den 14 månader gamla beaglen Binky. När det väl var dags för Binky att äntra scenen och hoppa upp på bordet och bli bedömd så skällde Binky till på domaren.
– Jag tror bara att han blev lite chockad att någon rörde honom. Eller så är han kanske lite rebellisk, säger ägaren Arthur van der Geer och skrattar.
Binky var även den enda tävlande i kategorin juniorer beagle.
Är ni besvikna på honom?
– Verkligen inte, detta var bara en kul grej. Vi har aldrig gjort något sådant här innan. Det var vår kennel som tipsade om att Binky skulle göra sig bra i en tävling.
Familjen Van de Geer flyttade från Holland till Luleå för åtta år sedan och pratar inte finska. De berättar att även de var lite besvikna på att domaren inte pratade svenska utan bara finska.
– Det blir så svårt att hänga med och när man inte förstår något så är det inte så kul. Hade de pratat svenska hade vi nog stannat ett tag till men nu ska vi åka till Ikea istället, Arthur van der Geer.

 

Publicerad i Svenska
3 kommentarer om “Tuffa tider för hundar som synas
  1. Heja HFF skriver:

    Hade aldrig hänt på andra sidan gränsen……och där är de tvåspråkiga!

  2. Verkkosurfaren skriver:

    Förståeligt, hur ska en Beagle med holländska förädrar i Sverige begripa finska? Det gör knappt jag heller, voivoivovvov, skulle jag nog säga.

  3. mattilalainen skriver:

    no voi voi…koirat ei ossaa suomea voi voi…haukkuu ne kuiten samala laila…waara ja karlander ossaa kumpaaki kieltä,tulkkeja löyty,mikä bropleemi..?