Vanlig orkidé stoppar gallring i friluftsområde

Övertorneå kommun vill gallra och röja sly på Särkivaara, ett friluftsområde mitt i centralorten. Man vill bland annat minska risker för nedfallande träd över stigar och rastplatser där skolklasser är på besök. Men allt är stoppat tills vidare på grund av en orkidé, en av Sveriges vanligaste orkidéer.

Det handlar om knäroten. I Sverige finns 105.294 fynd av knärot och i Övertorneå 262 fynd enligt artdataportalen. Och det är troligen bara en bråkdel av all knärot som finns i exempelvis Tornedalens stora arealer av näringsrika granbestånd och tallhedar som sällan besöks, men där knäroten trivs. Dessutom är det ingen kalhuggning, som är det som hotar knäroten.

”Det har fått för långt”

Det var Naturskyddsföreningen i Övertorneå som uppmärksammade länsstyrelsen om knäroten när de fick reda på kommunen planer.

– Miljöaktivisternas inflytande över myndigheterna har gått alldeles för långt, säger kommunalrådet Tomas Mörtberg. Privatpersoner  och lärare på förskolor och andra skolor kräver att kommunen, som äger marken, måste göra åtgärder.

”Känner oro”

– Skolpersonal känner oro när de gör utflykter till Särkivaara. Dels för jättelika gamla granar med rotröta som kan braka ner över barn och vuxna när det blåser, och dels för att lärarna har svårt med uppsikten av de minsta barnen, som lätt kan komma bort i den täta undervegetationen. Vi vill också återställa utsikten mot Torneälven och minska myggplågan.

– Vi har 25 registrerade naturreservat i Övertorneå kommun, väldiga arealer för mångfald. Utöver det finns hundratals frivilliga avsättningar av skog. Jag har själv som skogsägare avsatt 17 procent av mina arealer frivilligt, säger Mörtberg.

”Strider mot regional strategi”

Kommunen har i en skrivelse till länsstyrelsen krävt att även få ta bort tallar med tjärgadd som sprids via sporer till både gamla träd och ungtallar som dör.

– Ett stopp strider mot den regionala utvecklingsstrategin där insatser för människor som främjar goda livs- och boendemiljöer är högt prioriterade. Hur kan enstaka fynd av rödlistade arter som är vanliga i Sverige göra den strategin betydelselös? frågar sig Tomas Mörtberg.