I Parkalompolo blev Rolf Gunnelbrand vår ciceron. Byn har inte många bofasta byinvånare men är ändå en levande by där engagemanget i föreningslivet rör både bosatta och utflyttade. Parkalompolo IK, Bönhusföreningen och fiskeföreningen bidrar på olika sätt till en levande by. På något sätt har byn blivit en passage för äventyrare från olika delar av världen.
– Vet du vad som är roligt? Det ska vara grusvävar och det är därför de cyklar till Lainio efter de här skogsvägarna och även rakt till Kitkiöjärvi, säger Rolf.
Entusiaster med hobbyn att pejla in radiostationer som ligger långt bort hittade till Parkalompolo redan i början av 1990-talet. De uppskattar byn under den mörka delen av året eftersom det är bra mottagning då. Rolf minns en skåning som kom till byn en januarivecka.
-Den veckan var fruktansvärt vacker. Du vet snön, fullt med snö i träden, fullmåne, mycket norrsken. Jag träffade honom efter en vecka och frågade hur han trivs.
Rolf minns svaret:
– Du Rolf, jag trodde att jag kommit till en annan planet.
Rolf frågade hur det gått med radion och fick då svaret:
-Jag har inte riktigt orkat lyssna för jag har varit uppe alla nätter och beundrat.
Nyligen hölls också veteranfotbollsmatcher i byn. Flera deltagare var drygt 80 år och vilken stämning det blev. Det kan du läsa om i Haparandabladet den 19 augusti.
En till sak: Palovallen i Parkalompolo har Sveriges nordligaste gräsplan.
Text och bild: Roland Aspviken
gm:
