”Norrbotten och Tornedalen offrades i jakten på det svenska välståndet – och våra lokala politiker höll tyst. Bara åren 1965-1975 deporterades 50.000 unga norrbottningar till industriarbeten söderut. Det var en förskräcklig och närmast oförlåtlig utarmning av Tornedalen som vi fortfarande lider av.”
Sven Lyhamn, numera boende i Nikkala, var under 40 år välkänd chef i olika roller på Länsarbetsnämnden, Arbetsmarknadsinstitutet och Arbetsförmedlingen. En statstjänsteman som var respekterad av myndigheten, kollegor, arbetssökande och företag och som var med och administrerade flyttlasspolitiken söderut – och mådde dåligt av det.
Han var kritisk internt på myndigheten, men som lojal statstjänsteman höll han tyst utåt.
– 14 år efter pensioneringen är det hög tid för mig att sjunga ut. Att jag använder ordet deportering är relevant. De som anvisades söderut hade knappast något val när alternativet var indragen A-kassa och moroten flera tusen kronor i bidrag om man flyttade, säger Sven.
– Det allra värsta var myndighetens ”aktiveringsinspektörer” som under en period arbetade med uppsökande verksamhet i hemmet. Att knacka på med hot om indragen A-kassa var mycket inhumant.
– 50.000 emigranter från Norrbotten under tio år motsvarade Luleås befolkning vid den tiden. Dessutom förmedlade vi i Tornedalens arbetsförmedlingar 25.000 finländare till södra Sverige, motsvarande Bodens kommun.
– Det var en fruktansvärd åderlåtning särskilt av Tornedalen. Minus 6.100 invånare på tio år var en befolkningskatastrof med många sociala tragedier. Förutom att vinsterna från malmen, vattenkraften och skogen skickades söderut, så använde staten våra ungdomar som en resurs för välstånd och utveckling söderut.
– I Sverige har funnits en geografisk nedvärdering av perifera regioner och deras människor. Det har mer eller mindre omedvetet präglat forskare, politiker och myndigheter på riksplanet. Och det har fått konsekvenser.
– Man trodde uppenbarligen på 60-talet att enda möjligheten att få norrbottningar att bidra till högre BNP var att skicka dem till industriernas löpande band med enkla arbetsuppgifter.
– Detta trots att norrbottniska gruv- skogs- och vattenkraftarbetare varje år producerade miljardvinster åt riket – som redovisades som intäkter i rikets huvudstad.
– För våra regionala och lokala politiker gällde ”mössan i hand”. Ingen ställde krav på att industrierna skulle lockas att flytta norrut. Det kom långt senare under 1980- och 90-talen när protesterna mot flyttlasspolitiken blev tillräckligt hårda. Men då hade bland annat Tornedalen redan utarmats på människor, samhällsservice och framtidstro.
– Arbetsmarknadsmyndigheten verkställde det som rikspolitikerna, bland annat ikonerna Sträng och Erlander, hade bestämt. De hämtade inspiration från S-märkta nationalekonomer som Gösta Rehn och Rudolf Meidner, som förespråkade största möjliga tillväxt med BNP som måttstock.
– Vi från Norrbotten frågade Gösta Rehn vid en konferens om varför inte bruttoregionalprodukten BRP användes som måttstock. Vi visste ju att Norrbotten var ett topplän när det gäller värdet av producerade varor och tjänster per invånare – och att det kanske var en bättre idé för hela landet om man satsade på industrialisering närmare råvarorna och arbetskraften.
– Vid ett seminarium med arbetsmarknadsmyndigheterna så sent som 1991 frågade vi finansministern Ann Wibble om det inte var dags att börja använda BRP som ett verktyg för ekonomisk planering. Varken Rehn eller Wibble såg någon mening i det, – BRP var närmast sekretessbelagd tills Sverige blev medlem i EU, som slog fast att BRP skulle vara ett viktigt verktyg för samhällsplanering. Exempelvis 2021 var det bara Stockholm som hade en högre BRP per invånare än Norrbotten.
– Troligen passerar vi även Stockholm när miljardinvesteringarna i fossilfria basindustrier drar igång på allvar.
Läs också: När tornedalingarna blev en kolonial exportprodukt
17 kommentarer på “”Norrbotten och Tornedalen offrades””
Intressant läsning. Håller just nu på att läsa på om tvångsförflyttningarna från Kiruna under stålkrisen på 1970 – och 80-talet. Deporteringar, tja det var ju på sätt och vis så. Flyttlasspolitiken var en välregisserad föreställning av S-regeringen och LO. Under 1980-talet var det främst ogifta kvinnor och familjeförsörjande mödrar som tvingades att sig av.
Spännande! Vi är ju fortfarande på jakt efter mer exakta siffror så vi kanske kan höra av oss till dig när vi ska göra en uppföljning?
Politiker kallar tvångsförflyttningarna felaktigt för kvinnoflykt. Det handlar om en förlorad identitet. Om våra starka band till staden och gruvan. Om hur dåvarande S-regeringen såg på oss som kvinnor och mödrar, som försörjde staden och gruvan med pojkar arbetskraft. Vi kvinnor var inte värda ett ruttet lingon för staten. Hör av mig om jag hittar nåt.
Tack!
Ibland undrar man varför man fortsätter betala prenumerationen men vissa skruvade artiklar och kommentarer är underhållande, stor show👍 Efter artikelserien om ”tvångsförflyttning” av tornedalingar är väl nästa tes att bevisa att jorden är platt e dyl? HB är lite väl mycket”woke” nuförtiden men så blir det kanske om delar av HB-ledningen är skrivna/bor på (och betalar kommunalskatt därefter ) på Söder och har ”perspektivet från blomlådor på balkongen på Södermalm” som ägaren ÖP brukar skriva nedsättande om 08-or.
Vi uppskattar att du fortsätter prenumerera! (Denna artikel var rakt igenom reporterns idé och genomförande, och inget som initierades från 08-land)
Intressant att tidningen tog in en nyhet av detta slag . För det mesta är det väl nyheter om när kaffepannan kokat över.
Ja, det var intressant att läsa.
På tal om Stockholm och nollåttor. Stockholmsområdet sysselsätter närmare 100 000 statsanställda. Med en sådan subvention fungerar vilken del av landet som helst även kanske Stockholm
Det blev så tidigare när din s.k. marknaden bestämde! Kom ihåg i bl.a. Ötå satsades på arbetsmarknads åtgärder av sosse regeringen med bl.a AMS verkstad inom verkstad industrin, som i dagsläget inom samma bransch är ett framgångs privat företag SLP! Marknaden satsar inte på glesbygden, se vad borgar regeringen gjorde 2008 med nedläggning av Försäkringskassa och därefter av Arbetsförmedlingen inom Ötå kommun!
lyhamn tror det är nu tornedalingarna kommer att offras ändå mer än under 60-70-talen. med en fortsatt nedgång i invånartalen som i övertorneå med ca 4100 innevånare i dagens läge till exvis till 3.500 under en 5 års period, vilket är helt realistisk. och det med anledning av alla stora investeringar i malmfälten och i lule och boden området. lyhamn du verkar så här i efterhand ha en lösning på problemet så vi inte gör om samma misstag igen som på 60-talet. vilka lösningar?????? men jag har en lösning. sverige kommer inom kort att ingå i NATO gemenskapen. förhoppningsvis om inte extrema högerregeringen gör bort sig igen i sina extrema förhandlingar. så räddningen för tornedalen är att NATO etablerar flera militärbaser från haparanda till karesuando med militäranläggningar med säg 1000 amerikanska soldater i tornedalen. och med deras soldat familjer rör de sig om med barn om ca 2500 lågt räknat innevånare i våra kommuner. och då kommer bla alla småföretagare få en massa jobb och detaljhandels med alla
andra företagare få ett omsättningslyft som gör att dom måste anställa fler.. tycker det är ett kanske realistiskt förslag för att rädda tornedalen från utrotning.?? så klart säger vi nej till kärnvapen anläggningar i tornedalen. men allt annat är så klart tillåtet. raketerna ska så klart vara riktade till öster och ovanför vårt sambo land finland!!! tror detta är den enda räddningen för våra kommuner i tornedalen, eller??? andra förslag!
Dåligt förslag. Gör inte Tornedalen och Sverige till en måltavla. Hur tänker folk.
Det där är faktiskt en utomordentligt bra ide !
Intressant agenda som HB driver just nu! Påminner lite om Trumps förra kampanj i bl.a. ”Rostbältet” i kolgruvedistrikten i Appalacherna i USA; arbetslösa i glesbygden mot ”The Establishment” i Washington (Norrbotten mot 08, som vanligt). Centralmakten suger ut landsbygden osv enligt narrative. Även jag träffade en gång i tiden handläggare på AF på Storgatan i Haparanda som tyckte jag skulle flytta söderut. Ingen av dem såg ut att plågas det minsta av det beskedet till mig. Man gick dit, lovade att söka jobb, sen fick man nådigt en stämpel till i kortet vilket garanterade arbetsfri försörjning i fyra veckor till. Det var en teater som borgade för försörjning (av statliga/08-pengar) till nästa besök både för mig och handläggaren (Sven eller hans kollegor). Efter en tid inser man, tornedaling eller ej, att detta håller inte. Då flyttar man och skaffar ett jobb där jobbet finns. Är man ett offer då? Eller tar man bara det ansvar som anständigheten kräver?
de lyhamn refererar till som hände i tornedalen under -60, 70-talen är helt aktuella nu år 2022 och några år framgent. alla dessa investeringar i malmfälten. boden. luleå och i skellefteå är ju ”döden” för våra kommuner i tornedalen, överkalix och kalix, ungdomen och medelålders familjer kommer att ”fly” dessa kommuner för bra arbeten och goda lönenivåer. så en fråga till lyhamn. vad ska kommunerna i tornedalen göra för att stoppa denna människoflykt och det måste göras nu? för att inte göra samma misstag som lyhamn refererar till som hände på 60-talet. min åsikt är att ingen egentlig åtgärd (vad skulle det vara?) ska kunna stoppa denna invånarflykt till dessa områden.
Personlig egoism präglar denna artikel till fullo.
Är det inte landets bästa som man i första hand ska titta på?
Det var väl bra att industrierna i södra Sverige fick den arbetskraft dom sökte samt att personerna som flyttade till jobben dessutom fick bättre ekonomisk vinning och förväg självförsörjande.
Man har alltid möjligheten att flytta tillbaka om man har ekonomi till det och inte vara samhället till last.
Dessutom får man uppleva andra delar av landet och se hur det berikar en.
”Deporteringspolitiken” grasserade som värst under socialismens tid i regeringsställning..