TORNEDALEN: Att vi har ett samhällssystem där domstolarna är självständiga i förhållande till statsmakten och politiken – det ska man vara glad över, särskilt i Pajala. Hade staten fått bestämma tolkningen av miljöbalken så hade Kaunisvaaragruvan fått stängas.

Miljöbalken är till stora delar en lag där långt gående tolkningar och bedömningar krävs för exempelvis ett godkänt miljötillstånd till miljöfarlig verksamhet. 

Att vissa krav uppfylls går att mäta, exempelvis kvaliteten på det vatten som släpps ut till recipienten – i Kaunis Irons fall Muonioälven. Eller bullerstörningar för boende i närområdet, som också går att mäta objektivt. Men även här tvingas domstolen bedöma det framtida utfallet när verksamheten har startat.

ÄN VÄRRE ÄR DET när man ska bedöma om sandmagasin och dammar är tillräckligt väl anlagda för att inte föroreningar ska släppas ut i miljön. Eller när man ska bedöma gruvans påverkan på hotade växt- och djurarter – ofta långt från gruvområdet. I både fallen finns utrymme för vitt skilda bedömningar där ett kompetens och intresse hos handläggare på båda sidor kan spela en roll. Myten om den strikt objektiva människan är just en myt.

Hos oss är det – till skillnad från auktoritära stater – domstolens bedömningar som gäller. Och inte den bedömning som statsmakten gör genom sina förlängda armar i form av länsstyrelser, Naturvårdsverket samt Havs och vattenmyndigheten.

DOMSTOLEN HAR i fallet Kaunis Iron på ett tydligt sätt avvisat de tre myndigheternas bedömningar till förmån för gruvbolagets bedömningar i fråga efter fråga.

Mark- och miljödomstolens två domar gällande Kaunisvaaragruvans gamla och nya miljötillstånd känns välgrundade. Inte minst med tanke på den kvalificerade expertis som domstolen anlitar för tekniska och miljömässiga bedömningar. På myndigheterna görs bedömningen i huvudsak av en handläggare och en enhetschef.

Dessutom har Mark-och miljööverdomstolen sagt nej till prövningstillstånd när Naturvårdsverket överklagade att gamla miljötillståndet skulle gälla tills beslut tagits om det nya tillståndet.

TRE ENTYDIGA DOMSTOLSBESLUT borde räcka för att de statliga myndigheterna ska ta sig en funderare över eventuell kalibrering till domstolarna bedömning och arbetssätt. En rimlig fråga för myndigheten borde vara – ligger vi helt fel i våra bedömningar och argument?

Fortsatta remisser från statliga myndigheter är viktiga när nya miljötillstånd ska avgöras bland annat inför de nya gröna industrierna i norr. Men om myndigheternas yttranden ska tillmätas någon betydelse så kan de inte vara tondöva för den standard som domstolarna sätter genom sina domar.

Det är inte heller ansvarsfullt av myndigheterna att fortsätta bidra till att floden av akter och inlagor ska växa över alla bräddar som ingen orkar ta till sig – vilket faktiskt är på väg att hända.