Efter Haparandabladets artikel 23 april där STR-T:s verksamhetsledare fick komma till tals angående sin uppsägning från förbundet vill jag klargöra förbundets delegationsordning och min syn på de förvecklingar som uppstod efter uppsägningen.
Det första som står i artikeln är att ”I 13 år har Maja Mella lett riksorganisationen…”. Det här är kärnan i hela denna absurda historia. I egenskap av ordförande trodde jag att det var jag och styrelsen som ledde förbundet när det i själva verket var verksamhetsledaren. Hela artikeln andas denna sammanblandning av rollerna. Är det en avgående ordförande eller verksamhetsledare som uttalar sig eller är det en kombination av båda?
Vidare står det i artikeln att ”Förbundsledningen har inte samma uppfattning som jag. Jag står för ett kommunikativt ledarskap och ett demokratiskt förhållningssätt med transparens”. Enligt STR-T:s delegationsordning är verksamhetsledaren direkt underställd förbundsordföranden, i andra hand AU och i sista hand styrelsen. Verksamhetsledaren är i sin tur ansvarig för den övriga personalen. Har verksamhetsledaren inte kunnat applicera de vackra orden på sitt ledarskap gentemot den övriga personalen eller hur ska kritiken tolkas?
Längre fram i artikeln står det att ”Vi delar heller inte samma syn när det gäller arbetsgivarfrågan och arbetsgivarrollen”. Vi får ingen närmare förklaring av vad detta svepande uttalande innebär. Jag vill ge några exempel på hur mitt och styrelsens förhållningssätt gentemot personalen har sett ut. För oss har det varit viktigt att alla får pröva på andra uppgifter och på det sättet kompetensutveckla sig. Verksamhetsledaren har fått två års tjänstledighet på halvtid för vara projektledare för ”Kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset”. En anställd har fått lämna sin projektanställning på deltid för att arbeta i den sannings- och försoningskommission som inrättades förra året. Två anställda har tyckt att det varit besvärligt att ta sig till kansliet i Pajala. Vi har tillmötesgått dem genom att hyra lokaler åt dem i Korpilombolo i stället. Personalen har också kunnat disponera sin arbetstid väldigt fritt.
Sammantaget är min uppfattning att STR-T som arbetsgivare varit mycket lyhörd för personalens önskemål. Men det heter ju att mycket vill ha mer.
Återstår lönefrågan som startade detta spektakel. Verksamhetsledaren lade fram ett löneanspråk som AU inte kunde godta. Vi lovade att, så fort vi får förstärkt finansiering, ska en lönerevision ske. Hon meddelar att hon inte är nöjd med det utan kommer att gå vidare till en annan redan överenskommen anställning. Två dagar senare startar hon en mejltråd till styrelsen, valberedningen och personalen att hon måste se om sitt hus och gå vidare eftersom hon är missnöjd med styrningen i förbundet. Lönefrågan nämns inte med ett ord. Och nu blir det hela havet stormar. Delar av personalen och några styrelseledamöter kastar sig in i denna mejlkonversation utan att någon av dem kontaktar mig för att ta reda på vad som hänt. Det märkliga är också att detta missnöje som verksamhetsledaren refererar till ska ha pågått en längre tid trots att ingen hört ett ord. Här vill jag betona att man faktiskt inte får handskas hur vårdslöst som helst med sanningen.
Allt detta leder fram till det tumultartade årsmötet 24 april. Verksamhetsledarens anhängare och delar av styrelsen hade förberett allt i lönndom, familjer och vänner var samlade för att rösta på deras kandidater, vilket innebär att STR-T nu har fått en styrelse med ja-sägare och till och med en ordförande från personalen. Den nya valberedningen utsågs från en liten krets från Pajala kommun.
Verksamhetsledarens och den nya styrelseordförandens mantran är öppenhet, transparens, kommunikation och demokrati, något som rimmar illa med förfarandet inför och på årsmötet. Borde det inte betyda att man hade varit öppen med att det fanns andra kandidater till många av posterna? Betyder det att det är helt i sin ordning att gå bakom ryggen på ordföranden och delar av styrelsen och valberedningen? Var finns begrepp som ärlighet, hederlighet, sanning och moral?
Det är sorgligt att en person som jag haft ett nära samarbete med ger mig denna dolkstöt i ryggen. Det är särskilt sorgligt att det händer just i år då förbundet fyller 40 år. Det minsta man kan begära av ett riksförbund, som vill att vi som minoritet ska mötas av hänsyn och respekt, är att det internt beter sig på samma sätt. Risken är att kortsiktiga och egoistiska maktambitioner förstör det som byggts upp under de senaste 40 åren. Det här visar dessvärre att STR-T inte mäktar med att leva upp till sin eftertraktade roll som samlande kraft för vår minoritet.
Kerstin Salomonsson
f.d. ordförande STR-T
11 kommentarer på “Kortsiktiga och egoistiska maktambitioner förstör STR-T”
Ja, nog påverkar den här typen av bulleribongmetoder finansiärers intryck av STR-T. Det blir inte vackert och dylikt påverkar lusten att ge ekonomiskt stöd till en klangemenskap som tar över hela föreningen. Även i lokalföreningar lyfter man på ögonbrynen. Är detta något vi stödjer? Det förekommer då och då även i politiken att en stor klan söker ta kontroll. I Huddinge försökte en klangemenskap ta över hela S-styrelse. Massor med nya medlemmar veckorna innan årsmötet. Men det blev total samling och de var ändå i minoritet. I Botkyrka lyckades klangemenskapen ta över hela M:s styrelse. Den ledande personen blev t o m riksdagsledamot. Men sedan anklagades han för grov brottslighet och fick sparken, men friades från åtalet. Maffia kallas dessa klanstrukturer i Italien.
Henning Penning har rätt. Gör man som det skrivs kommer man inte till himlen och föreningen får klara sig med sina medlemsavgifter.
Att vara ordförande är ett förtroende uppdrag, som man kan mista om förtroendet sviktar. Det är demokratins spelregler. Att smutskasta och förtala medlemmar, som har en annan åsikt hör inte hemma i demokratiska föreningar. Att beskylla medlemmar för att värva släkt och vänner är horribelt.
Smaka på det! Skall inte släkt och vänner få rösta ,bara för att de har en annan åsikt än ordföranden? Många av oss, som är med i föreningen har värvats till medlemskap av släkt och vänner. Årsmöten är onödiga om man inte tillåts välja andra än de som redan sitter i styrelsen. Anonymitet för att förhindra personliga påhopp.
Självfallet är det rätt och riktigt att man värvar släkt och vänner till medlemskap. Det är dock en annan sak att samla ihop ett gäng för att göra en kupp som nu i detta fallet. Speciellt nu under rådande pandemi då kontrollen på val och beslut är svåra att hantera.
Det finns också uppgifter om att många medlemmar saknat kallelse?
Nu har jag räknat ut: Det var ca 2,5% av medlemmarna som röstade fram den nya styrelsen. Det har också kommit uppgifter om att det inte fick komma fram vad som var på gång då de blivit kontaktade telefonledes.
Kan det stämma att ordföranden är från personalen? Till och med i flickornas ridklubb har de regler om att en anställd inte kan vara med i styrelsen.
Som på Hietaniemi friskola då? Där är styrelseordföranden anställd av friskolan. Ordföranden är alltså arbetsgivare till rektorn, samtidigt som rektorn är arbetsgivare till ordföranden. Inget jäv alls, nej då……
Medlemmar, vet ej hur många, fick inte kallelse till årsmötet. Vem tog beslutet att inte skicka kallelse till dem eller vems uppgift var det att kalla medlemmarna ?
Ordföranden ansvarar för kallelse (i detta fall Kerstin Salomonsson).
Ordföranden i STR-T ansvarar INTE för kallelse! Det är verksamhetsledarens uppgift.
Det är så här kuppmakare alltid har agerat. Man väljer en tidpunkt när det är lätt att få majoritet för sin åsikt. Här har kuppmakarna valt att göra det under pågående PANDEMI för att få sin vilja fram. I sann Laestadiansk anda måste förbundet GÖRA BOT OCH BÄTTRING. Annars är risken stor för att många börjar agera för att statliga skattepengar skall gå till andra organisationer!