En och en halv månad har passerat sedan (S) och (V) tog makten i Haparanda. Med makten menas att man håller i ordförandeklubborna i nämnder och styrelser. (S) sitter och styr medans det lilla stödpartiet fått nöja sig med den glamorösa platsen andra vice ordförande i KF. (V)-inflytandet på politikens hav är minimalt men ändå ska man troget sitta bredvid när vågorna ska bemästras. Antingen har (V) få aktiva politiker eller så litar man blint på vad vänsterkompisen gör.
Starten av mandatperioden kan sammanfattningsvis beskrivas som kaotisk och panikartad. Den storm som (S) ser, verkar ingen annan se. Utan någon som helst idé om vartåt man ska segla har (S) själv rest segel på det stormiga havet där man utan förankring i den demokratiska processen satt in massiva besparingsåtgärder utan att konsultera dem som sitter utanför den lilla (S)-tekoppen där det tydligen blåser rejält. Stora cash ska sparas snabbt utan någon som helst analys. Seskarö skola ska till varje pris stängas även om man på valdagen lovat att inte röra skolan. Att Haparanda har god ekonomi spelar inte så stor roll när paniken väl satt sig i det orutinerade (S)-ledet. Nu gäller det att visa att man kan hålla i rodret.
Att slänga ur sig olika siffror och diverse krisåtgärder, det skapar varken trovärdighet hos de redan luttrade medborgarna eller gott klimat för att hitta en majoritet med något av de förvånade oppositionspartierna.
Inte heller verkar man vara överens om hur mycket man ska spara själv. Ordförande i Bun intar en närmast schizofren inställning till hur stort underskott man ska hantera, vilket HB rapporterat. Kanske skulle det vara på sin plats att de styrande har en gemensam bild av behovet innan förslag läggs fram. Under onsdagens BUN presenterar ordförande en illa omarbetad versions detaljbudget som oppositionen starkt ifrågasätter och vill att den ska skickas tillbaka för en mer seriös beredning.
Då kommer (S)-kaptenen med det briljanta motförslaget att själva yrka på återremiss på sitt eget förslag. Att (S) sedan vill ha votering på om det är oppositionens eller deras egen återremiss som vinner, nog måste även ärrade (S)-politiker fundera över om de ska skratta eller gråta.
Frågan är om viljan att ha makten är större än förmågan att hantera den. Kanske är en kafferast på plats från stormen i tekoppen?
Torbjörn
