När jag läser Leif Gramners (KD) replik i HB 18/5 så kan man undra varför han avsätter så många spaltmeter till att ge sig på min yrkesroll i stället för att fokusera på kärnfrågan och faktiskt seriöst bemöta de argument jag har i insändaren.
Brännpunkten är fortfarande att Leif Gramner har, i kommunstyrelsens arbetsutskott, lämnat ett förslag till beslut till kommunstyrelsen om utförsäljning av ridhusanläggningen. Men om jag skulle våga läsa mellan raderna på det sista som Leif Gramner skriver i repliken, så undrar jag om han har ändrat sig i frågan, efteråt. Kanske hade han inte räknat med ett sådant stort pådrag för att stoppa utförsäljningen av ridstallet? I skrivande stund är det över 800 röster som har gjort sig hörda i den protestlista mot utförsäljningen som kommer att överlämnas till de ledande politikerna som tar beslut i frågan. Det är många röster, röster som räknas inför stundande valår. Eller är det möjligen helt enkelt så att Leif Gramner faktiskt kan ta till sig av alla goda argument och därmed också på ett hedervärt sätt stoppa sitt eget förslag till utförsäljning av ridstallet och ta upp dialogen med Pajala Hästkraft igen? Han benämner ridsporten som värdefull vilket bådar gott för framtiden!
Jag vill också tillägga att detta inte ”bara” handlar om ridsport utan jag skulle snarare beskriva ridstallet som en samhällsfunktion. Verksamheten riktar sig till barn och unga, skola, förskola, personer med funktionsvariationer, personer i behov av rehabilitering och habilitering. Därtill alla samarbeten med andra föreningar i kommunen, exempelvis Tornedalens lokala kennelklubb som är beroende av ridhuset för att bedriva träningar och kursverksamhet. Ridhuset är också en viktig pusselbit för att skapa en attraktiv kommun, vilket är betydelsefullt för att behålla och locka till sig nya kommunmedborgare. Detta är i sin tur livsnödvändigt för företagen för att kunna rekrytera medarbetare. Pratar vi om kommunbudget är det ”enklaste” sättet att klara en budget att se till att öka antalet skrivna medborgare i kommunen, vilket kan vara ett tips inför kommunledningens stundande strategi- och budgetarbete.
Den här frågan är så avgörande att jag faktiskt inte tror att någon politiker skulle vilja bli omnämnd i historieböckerna som den som stängde ridhusanläggningen för gott. Förutom krossade drömmar så skulle alla satsningar i tid och pengar som är gjorda i anläggningen vara till intet, vilket för övrigt inte skulle kunna rubriceras på annat sätt än som ett slöseri med skattepengar. Slutligen nämner Leif Gramner polarisering som ett problem och jag skulle även vilja lägga till ordet prestige, vilket jag hoppas att våra ledande politiker inte känner i hjärtat när beslut fattas på kommunstyrelsens sammanträde måndagen den 24/5 kring ridstallets framtid.
Ann-Sofie Krakov Isaksson (S)
9 kommentarer på “Replik: Ridstallet är en samhällsfunktion”
Bra skrivet kenht heikkinen dom ska ha allt till pajala by samma men Anna tavola de finns andra byar i kommunen.
Ann-Sofie Isaksson är mest intresserad av att Pajala by ska få så mycket som möjligt. Hon visade det när hon satt för S i förra mandatperioden och var med om flera skolnedläggningar. Hon är inte för att hela kommun ska leva utan endast Pajala by. Men en fråga som dyker upp är. Hur ska alla barn och ungdom som vill rida ha nytta av ridhuset? Ska kommun bussa dem från Muodoslompolo, Kitkiöjärvi, Kangos och Junosuando till stallet? 800 namnunderskrifter speglar inte kommuns medborgare, det är endast 14%.
Kenth Heikkinen
Kenth Heikkinen försöker skriva på näsan vad jag tycker och inte tycker, men dessa härskartekniker biter inte på mig. Att ridstallet skulle handla om vilken by som får vad, känns som ett utnött argument som faktiskt inte ens är relevant i sammanhanget. Även Leif Gramner (KD) varnar för denna typ av polarisering, det gynnar faktiskt inte någon att resonera i dessa termer.
Vad gäller sakfrågan som Kenth Heikkinen har, hur alla barn och ungdomar som vill rida ska kunna ta ha nytta av ridhuset – i synnerhet dem som bort geografiskt långt bort – tycker jag är en befogad fråga. Jag är uppvuxen i Tärendö och som barn var jag mycket intresserad av hästar och ridskoleverksamhet. Jag och mina vänner tog oss in till stallet i Pajala genom att våra föräldrar turvisades om att köra in oss. Det var en prioritering våra föräldrar gjorde för att vi skulle få göra det vi tyckte om allra mest.
Det finns för övrigt resebidrag att erhålla, går att läsa på kommunens hemsida: ”Bidrag till föreningar som ersätter barns- och ungdomars (7 – 20 år) resor till idrottsanläggningar utgår ersättning för egen bil med 10 kr/mil och vecka. Vid anlitande av bussar utgår bidrag med belopp motsvarande total nedlagd kostnad. Samåkning gäller som huvudprincip. Bidraget betalas ut till förening två gånger per år mot inlämnad räkning.”
Det kanske finns andra lösningar som man kan titta på också för att underlätta resor in till centralorten för barn och unga.
Ann-Sofie Krakov Isaksson
Ska kommunen tillhandahålla hästar till stallet, eller är det en hästparkering för privata aktörer.
Och var det inte så att sist så var det lönebidragare som jobbade där på dagtid och att det var svårt att få dessa att jobba där när folket som vill nyttja anläggningen kom dit dvs eftermiddag efter jobb och skola.
👍
Alla som bor i glesbygd borde vid det här läget förstå att all service och alla faciliteter inte kan finnas i alla byar. Det finns andra kvaliteter som överväger när åtminstone jag valt att bo i en liten by. Men nu är det så att vi har en fin anläggning som hästmänniskor från hela kommunen och närliggande kommuner åker till med hästar, barn och hundar för att träffas och träna ihop. Med en verksamhet skulle detta kunna utvecklas till en ännu större tillgång för hela kommunen då vi som är glest befolkade skulle få en möjlighet att samla fler hästrelaterade verksamheter som annars bara hittas i storstäder. Om kommunen bestämmer sig för att sälja är risken stor att kommunen blir helt utan samlingsplats för alla hästintresserade. Detta drabbar hela kommunen även oss som inte bor i centralorten.Vad gäller att hoppas på att en privat aktör för det första skulle vara intresserad av anläggningen för hästverksamhet så är sannolikheten större att någon köper den för helt andra ändamål och även om det skulle gå att kravställa fortsatt hästverksamhet så innebär det ingen garanti för att anläggningen fortsatt hålls tillgänglig för oss från byarna. Med facit i hand från Överkalix där en privataktör tagit över ridanläggningen för att sedan lägga ner verksamheten så ser vi hur osäker en sådan lösning är, nu står Överkalix utan anläggning och utan verksamhet. En försäljning av anläggningen i Pajala skulle inte vara annat än att spela bort en investering som gjorts med skattepengar för en extremt kortsiktig vinning och låga odds för en lösning som skulle gynna oss med hästintresse i kommunen.
Högerpartiernas privatiserings politik är förödande för kommuner i glesbygden. Att detta ”lilla” parti med dess ideologi har/får mandat att styra och ställa i Pajala är förvånande för en utomstående. När det gäller sjukvården i Sverige vill partiet plötsligt förstatliga vården, man undrar om det även gäller alla privata aktörer inom vården?
Oavsett hur beslutet blir så är det bra att politikerna gräver i alla lådor för att kunna ha en effektiv hantering av skattemedel.
Stallet är en sådan låda, finns det möjlighet att spara pengar och kanske kan verksamheten fortsätta i annan form?
Det är väl att ta ansvar?
Vilka ”lådor” får man gräva i utan motstånd? Ingen. Men någon MÅSTE våga göra det, oavsett det gäller skola, äldreomsorg eller ridskola.
Måste det bli svart för en eventuell förändring på systemet?
Det måste inte betyda att all verksamhet går upp i rök för gott!
Kanske det finns, som någon nämnt, andra lösningar.