Replik till ”Präst och salt räckte inte”, publicerad i Haparandabladet 26 juni 2020:
Förra fredagen kom grannen med samma dags Haparandabladet till mig, och när jag ändå satt ute och bara njöt av sommarvädret så läste jag Fria ord och fastnade i en insändare som Lars Pekka hade skrivit om oss tornedalingar.
Det var så bra tänkt och tankarna sammanföll i mycket med mina.
Vi får ju annars bara höra och läsa om hur styvmoderligt och illa vi tornedalingar har blivit behandlade av moder Svea och hennes hantlangare. Hur kränkta vi känner oss av än den ena och än den andra anledningen.
Under min skoltid var jag en blyg och ganska lugn yngling och det gjorde att jag aldrig drabbades av de ”grymma lärarna”. Grunderna fick jag redan lära mig hemma för det var alltid folk hos oss som kom och gick. Fars blickar vägledde oss barn. Kanske var det redan där som jag lärde mig regeln; ”Som man bäddar får man ligga”, eller, som man själv beter sig och är mot andra, så blir man också själv bemött och behandlad av andra.
Beter jag mig som ett ”offer” så börjar också andra behandla mig som ett sådant.
Det verkar också vara inne att känna sig kränkt för det minsta lilla. En som hela tiden känner i bakhuvudet att varje ord måste vägas och silas blir oundvikligen hämmad i umgänget med andra. Nu menar jag inte rena elakheter, utan ett språkbruk som inte lämnar några otydligheter att undra över. Tydlighet skapar tillit istället för tvivel!
Språkfrågan är alltid ett omdebatterat ämne här i dalen. Där gjordes också grova övergrepp på oss tornedalingar när svenskundervisningen var ett måste, påstår många. Min bestämdaste uppfattning har alltid varit och är, att det var närmast en gudagåva att vi tvingades börja lära oss svenska redan från första klass. Det förekom inga öronnyp eller piskrapp under min tid i skolan. Språket var gratisbiljetten till det svenska samhället som kloka företrädare för det svenska samhället gav oss unga som knappt hört några svenska ord i vår hemmiljö.
Jämför detta med dagens inflyttade till vårt land där landets språk räknas som den gyllene nyckeln till jobben och det svenska samhället.
Därför håller jag helt med det som Lars Pekka skrev i sin insändare.
Reino Larsson fd. Gränstullmästare
6 kommentarer på “Replik: Språket var gratisbiljetten”
Man kan som elev bli mobbad av vilken anledning som helst som läraren i engelska gjorde på eftergymnasial nivå. Läraren psykade med ständiga påminnelser om, du uttalar på amerikanskt vis och här lär er engelska. Det var en vokal som uttalade ä, i engelska a. Läraren hoppade över mig under läxförhören. Det blev riktigt låg nivå på engelsklektionen. Läraren vände sig till mig med krav, du ska redogöra hur kokar renkorv och ska vara på engelska utan förberedelser. Sedan började samme lärare kritisera min engelska översättning i läxans text. Beskrev händelsen på svenska om relationen mellan pojken och flickan. Läraren hånade mig för att kallade det kärlek när enligt honom handlade om förälskelse. Så kan språket och språkanvändarna kompliceras i det språkkräsna Tornedalen.
Bra att vi lärde oss svenska
I min klass i Juoksengi var det 2 personer Rolf Aasa och jag som kunde svenska i första klass 1948. Vi båda var de enda som senare disputerade Rolf blev Fil Dr och jag Med Dr.Vi skall vara tacksamma för att vi lärde oss svenska..
Det jag inte förstår och kommer nog aldrig att förstå. Varför är språk en sån het debatt och att det ska vara svenska i Sverige och finska i Finland?
Tänk bara vad vi skulle ha om Meänkieli och Finska skulle vara större?!
Svenska skulle vara mer uppskattad i Finland (nu är det tvångssvenska för många)?!
Vilket samarbete vi skulle kunna ha på gränsen och kanske lite mer förståelse för varandra också!
Nu är det ungefär engelska som gäller 😧 ska vi bli britter eller amerikaner? När både svenskar och finnar tycker engelska undervisning är viktigare och ska vara det andra språket…..
Bra skrivet till 100%
Men orka! Dessa insändare om låtsasspråket meänkieli publicerar ni men dissar andra insändare… SUCK!
Min gamla pappa avslutade sin långa karriär som forskningsingenjör inom rymdforskning. Vi diskuterade tornedalsfinska vid ett tillfälle. Han menade att han hade aldrig klarat högre studier om han inte hade haft svenska som tal och skriftspråk. Den tornedalsfinska som han pratade när han började skolan var undermålig. Han var också glad för att han fick lära sig svenska. Det ledde till utbildning och karriär vilket denna landsända måste ha om vi ska följa med i utvecklingen.