Tage Alalehto svarar på inlägg från Karl-Erik Nyström, Lennart Rhodin, Gunnar Kieri, Lars Pekka, Reino Larsson och Britt-Maria Soltorp.
Karl-Erik Nyströms inlägg (31/7) vittnar om att diskussionen om sannings- och försoningskommissionen riskerar att gå i stå. Han anklagar både mig och Rhodin för att springa statsmaktens ärenden som statsmaktens företrädare. Inget kan vara mer felaktigt när det gäller min position. Det är dock ointressant, viktigare är att denna typ av personrelaterade angrepp missleder läsaren från sakfrågan: Varför är en sannings- och försoningskommission av vikt för tornedalingar?
Diskussionen inleddes av medlemmar inom STR-T:s Uppsalaavdelning med påståendet att de minsann inte utsatts för något förtryck av något slag som varande tornedalingar. Påståendet anslogs som ett motargument mot ett förantaget universalia: det gäller för alla tornedalingar att de blivit utsatta för förtryck av den svenska staten. Detta universalia kom att understrykas av Gunnar Kieri (26/5) med speciell hänvisning till språkförtrycket, och i sin tur att motslås helt eller delvis av nämnda Nyström (22/5; 29/5;17/7); Lars Pekka (26/6); Reino Larsson (30/6) och Britt-Maria Soltorp (28/7) i sina respektive inlägg. STR-Ts sittande styrelse var dock mer nyanserad och menade i sitt inlägg (15/5), att det finns forskning och dokumenterade berättelser som vittnar om ett förtryck, framför allt kring språkfrågan, som måste komma upp på bordet för att tornedalingar som erkänd minoritetsgrupp skall få veta sanningen om detta. Rhodin var ju också tydlig med att detta måste ses som ett erbjudande (3/7) från statens sida gentemot tornedalingar att få insyn i hur försvenskningsprocessen såg ut, vilka konsekvenser hade den för kollektivet och för enskilda och vad innebär den idag för tornedalingar? (24/7).
Vi vet från den historiska forskning som bedrivits att Tornedalen, speciellt under tidsperioden 1880-1940, blev föremål för en omfattande systematisk försvenskningsprocess. Jag har tidigare nämnt de strukturella faktorerna bakom detta (19/5): De ryska intressena att få en fast sjöfartsförbindelse i Nordnorge (Varangerfjorden), vilket i sig kunde leda till en invasion av Norrbotten. Ökad finsk invandring mot Nordnorge som ledde till ett yrkande om gränsrevision, vilket gynnade Ryssland. Den konstitutionella krisen med Norge, som även den ansågs gynna ryska militära intressen. Till detta tillkom exploaterandet av de norrbottniska malmfälten, som i ljuset av en protektionistisk ekonomisk politik utgjorde en stor nationalekonomisk tillgång. Problemet var dock logistiken med malmtransporten. Britternas försök med kanalbygge och järnväg hade misslyckats. Politiskt sett måste staten lösa detta med en järnväg som gick i sträckningen väst-öst, i annat fall var inte malmfälten någon ekonomisk tillgång.
Oscar II stod här inför ett dilemma. Ett bygge av järnväg i den riktningen var som att bjuda in ryssarna för en invasion, men samtidigt ett fullt godtagbart sätt att exploatera Malmfälten. Han valde det senare alternativet med motiveringen att ryssarna mest skramlade med sina avsikter men egentligen hade fullt upp med en hotande krigssituation med Tyskland vid den tiden.
Men oavsett vilken lösning Oscar II skulle välja måste den etniskt finskt relaterade tornedalingen ovillkorligen försvenskas. Det finska språket och de finska sedvanorna måste undertryckas; laestadianismen måste avledas från finskt utbyte och måste ingå i den svenska statskyrkan. Svenska lagar och svensk kontroll av handel och gränsutbyte måste skärpas. Svensk nationalromantik, inte minst naturlyrik måste införlivas med den svenska landskapsbilden, etc, etc. Det var en försvenskning som måste till, därför att det här var det enda uppenbara ’nationsskyddet’ som fanns mot en utbredd förfinskning av Norrbotten och i dess släptåg en rysk invasion.
Detta utgör de strukturella och makropolitiska förutsättningarna bakom försvenskningen som kom att gälla alla tornedalingar utan åtskillnad. Men som i alla samhällen så skiljer sig befolkningen åt i socioekonomiskt avseende (yrke, inkomstnivå, utbildning, kön, klasstillhörighet, etc), vilket ger skilda sociala, kulturella och ideologiska referensramar för hur man skall tolka en politisk process såsom försvenskningsprocessen. Vissa skikt av den tornedalska befolkningen gynnades av försvenskningsprocessen (som kollektiv eller som enskilda), för andra blev det ingen märkbar skillnad medan andra missgynnades till de skikt som rent av straffades för sin oförmåga och uppstudsighet gentemot det svenska. Det är självklart att detta ger olika erfarenheter. Och det är lika självklart att försvenskningsprocessen inte var ett universalia som drabbade alla tornedalingar lika. Den var diversifierad och det är den diversifieringen som jag hoppas att sannings- och försoningskommissionen skall kunna belysa på ett genomgripande sätt.
Det här kommer självklart att ha implikationer för nästa fråga om urfolksstatus: det vill säga, om tornedalingar är ett sammanhållet folk, eller om tornedalingen endast är en geografiskt relaterad social kategori? Men detta är en senare fråga i sammanhanget.
Tage Alalehto
6 kommentarer på “”Vissa skikt av befolkningen gynnades””
Herr Alalehto, min övertygelse är att du kämpar för en god sak, men är det inte som så att kritikerna kan ha några poäng i sin kritik av dig och herr Rhodin?
* Som docent vid Umeå universitet och i sin roll som politiker är båda herrarna de jure att betrakta som statstjänstemän. Detta innebär med andra ord att ni i första hand företräder statens intressen och övriga intressen på meritlistorna.
* I statens offentliga utredningar SOU 1944:52 (se länk https://weburn.kb.se/metadata/745/SOU_1428745.htm ) beskrivs på sidan 69-72 med fler sidor instruktionen till folkbokföringen, så som den tillämpades fram till år 1990.
* Detta innebär att det finns goda anledningar att /anta/ att personer födda i ”finsk-kommunerna i Norrbotten” innan 1990 skulle kunna ha utsatts för ras- och nationalitetsdiskriminering. Detta särskilt med tanke på språk, familjenamns-frågor, och fäders- och mödrars familjenamn, m.m.
* Givetvis är det likadant med de utflyttade – i den Svenska ras- och nationalitetsbokföringen upphör inte med flytt till storstaden.
* Därutöver ser det ut som att Staten pysslat med lite mer än rasregistrering i de Svenska bonde- och vildmarkssamhällena. Faktum är det ser ut som att skattesystemet använts för att framtvinga urbanisering, för att uttrycka det så milt som möjligt samt att framtvinga inköp av mark, precis så som beskrivs i den utmärkta Tornedalsforskningen 2018 ”då var jag som en fånge…”. De jure huserar sådant under ramverken för folkmord av 2:a klassen i termer av folkförflyttningar.
* Fast just nu är minoriteter inne. De behövs och har både förhand och initiativ. Full fart framåt med andra ord.
Jurist-Laban, Börjar ana att du är nåt på spåren! Själv är jag förvisso ingen kritiker, snarare en betraktare. Men, om staten kommer fram till att tornedalingar är en kränkt urbefolkning, gäller det att se till att själv definieras som Tornedaling och urbefolkning, sen i nästa fas får man fundera på skadestånd och anspråk på mark etc. I avvaktan på domslutet får jag lyssna på ”Finnmix” och ”Sisuradio” i den ”oberoende” statsradion (herrefolkets röst enligt vissa) så jag i en kommande urvalsprocess kan kvalificera mig som tornedalsk ”urbefolkning”
Staten har inte så mycket att säga till om i själva definitionsfrågan då den redan på nittiotalet accepterade Tornedalingarnas existens explicit och offentligt. Tornedalingar behöver alltså inte bevisa sin existens längre, vilket säkerligen kunde vara jobbigt innan internet kom till och statens handlingar var svårtillgängliga.
*Detta innebär att diskrimineringsskydden, särskilt de internationella gäller för tornedalingar.
*Diskrimineringsskydden medger självidentifiering.
* Statens rasbokföring gör det annars enkelt att ta fram vem som betraktas som Tornedaling av staten – det är bara att besöka folk- och kyrkobokföringsmyndigheternas samt länsbyråernas arkiv så kan man få ut egna, föräldrars, och äldre släktingars ”maskin plåtar” eller ifall de förts över till papper och digitalt nuförtiden. Har man något finsk-låtande i namnfloran i nuvarande eller 2-4 generationer bakåt i tiden är det fullt möjligt att det står att personens misstänks vara av ”finsk stam” m.m. Kvinnor har i allmänhet två eller fler familjenamn ifall de gift sig, vilket var mycket vanligt i äldre generationer. Vissa brukare av register kan ha varit ”övermotiverade” och därför tagit med finsk låtande förnamn som exempelvis päivi, paasi, med resultatet att typ svenskar sedan ur minnes tid registrerats som ”av finsk stam”, bara för att de är födda i Norrbotten och någon gett dem dopnamnet /fiktivt/ Paasi Andersson.
*Större delen av Norrbotten kan alltså vara ras och nationalitetsregistrerade som finnar, lappar, gruvutlänningar m.m.
* Några anspråk på mark är knappast aktuella även om staten skulle kunna återställa några snattade torp så avkastar marken så bra att staten nog vill ge monetär ersättning istället, och då enbart för diskrimineringsfall som fortfarande pågår på grund av ras- och nationalitetsanteckningar samt för att slippa eventuella folkmordstilltal angående befolkningsförflyttningar under tvång (dessa drabbar nog minst sagt svenskar också – tvångs förflyttningen av folk gällde alla bosatta men synes ha flugit under radarn efter WWII där det påstås att 10-30 miljoner enbart i Europa fördrevs med hugg&slag).
Vänligen
Jurist-spöket laban
Varför är det problematiskt att bli betecknad som ”finne”? Det är ju faktiskt det vi är. I början på 90-talet gjordes en undersökning av hur spridda genetiska markörer som var typiska för Finland var i norra Sverige. Undersökningen kom fram till att uppemot 80% av det genetiska materialet i Tornedalen var av finskt ursprung.
Se länk:
https://www.jstor.org/stable/45102416
En speciell plats obekvämt geografiskt placerad bidrar direkt inte till eget språk mer än inluenser som anammas från finskan och svenskan. Allt annat av fysiska kommunikationer är direkt inte bekvämt med långa avstånd, åt vilket håll ön beger sig. Viktigt i det underläget att ta till sig mycket som möjligt av omvärlden språket för att inte blir eftersatt utöver redan är av geografiska utanför läget. Numera finns lika möjligheter genom cyberrymden att vara med där helst man vill och deltaga i utvecklingen. Känns inte relevant att åberopa tidigare tidsåldrar och viljan till en tillbakagång. Vi har Finland med rikt riksfinska språket intill för den som vill kunna ett rejält språk. Svenskan är inget problem för någon numera vi behöver inte hävda oss vara statslösa, idag.
Tack Moder Svea för att du såg till att jag fick växa upp som svensk (och tornedaling) i Haparanda. Om inte Tornedalen hade ”försvenskats” hur hade det sett ut idag? Vad vore alternativet till att ”försvenska” Tornedalen? Att lämna befolkningen ( i tidigare gränsområdet av den svensk-rysk/finska utmarken) åt sitt öde utan kunskaper om Sverige och svenska språket, eller att helt enkelt överge och lämna över bygden, alltså svenskt territorium, och folket till Ryssland/Finland för utbildning och förvaltning enligt det rysk/finska systemet?
Resultatet av kommissionens utredning känns förutsägbart då man uppenbarligen redan bestämt sig för att tornedalingar är kränkta av svenska staten. Det blir intressant att se hur man sen ska definiera en ”tornedaling” och styrka tesen om att tornedalingar är ett ”urfolk”. Skallmätning är nog av lättförståeliga skäl ingen tänkbar indikator, och forskning via insamling till stora databaser grundade på gentester, släktband, språktester och DNA-prov blir nog lite svårtolkat och politiskt svårsmält (även om liberalerna förespråkat språktest tidigare). Att hämta inspiration om urfolk från Baskien, Kosovo eller Rwanda kanske inte heller är gångbart. Men fortsättning lär följa, personligen tycker jag bara det är tråkigt att en fråga jag inte hörde talas om tidigare nu verkar splittrande. Men, det följer förvisso trenden internationellt, tex omröstning i Katalonien om självständighet, Brexit osv…