Bengt Bucht beskriver i sin insändare den 24 augusti händelserna i förbundet på ett väldigt tydligt sätt där styrningen från medlemmarna förskjutits till en ej representativ skara individer.
Han pekar på en grundlagd icke demokratisk styrning, där det paradoxala är att styrelseledamöter just från Uppsalas lokalförening, och även Stockholms lokalförening gått in i smygandet inför årsmötet. Likaså har en ny ledamot tillkommit från Umeås lokalförening. Att sedan både Umeå och Uppsala lokalföreningar uttalar kritik över årsmötet visar på den bristfälliga förankringen. Ledamöterna har knappast agerat som representanter och ansvariga för sina lokalföreningar. Ansvaret kan inte, som Bengt menar, enbart belastas Riksförbundet.
I en tidningsartikel i HB inför årsmötet anför den dåvarande verksamhetsledaren kritik mot sin arbetsgivare. Samtidigt anförs i artikeln att denne kan tänka sig att vara styrelseordförande i framtiden, vilket visar på hur rollerna mellan arbetstagare och arbetsgivare gått ihop.
I en påföljande fas beskylls det tidigare arbetsutskottet för långvariga missförhållanden och misskötsel, trots att det till exempel inte kunnat hållas ett enda möte under året där styrelsen träffats på grund av pandemin. De ledamöter som vänt kappan efter vinden och inte överhuvudtaget insett sin arbetsgivarroll, är märkligt nog helt tysta och verkar inte ha någon uppfattning om vilka missförhållanden som kan ha förelegat. När den nya ordföranden i Nordnytt anför att denne inte deltagit i omdaningen mer än genom att uppmana sina vänner att rösta, uppkommer den första sprickan i fasaden. En av de nya ledamöterna beskriver i HB hur den nya ordföranden, tillika anställd kontaktat denne. Ett arbete i lönndom långt borta från en demokratisk process med förankring hos medlemmar och lokalföreningar, som Bengt Bucht efterlyser.
De anklagelser som förs mot det tidigare arbetsutskottet både i media och i sociala medier har till dags dato inte preciserats. Beskyllningarna har också varit föremål för polisanmälan. Även om myndigheterna inklusive Justitiekanslern valt att inte ta upp ett brottsåtal utan hänvisar till en civilprocess, är det anmärkningsvärt att ett förbund som arbetar för tolerans och respekt, hamnar i en situation utan självinsikt.
Det här skulle ha varit ett jubileumsår med mycket glädje för framsynta och visa ungdomar, som med starkt engagemang ville skapa respekt och identitet för oss alla i en tid där det inte var en självklarhet. Glädjen svalnade dock trots en varm sommar. Var det verkligen värt att ge sig in i ett tricksande som äventyrar och skadar oss.
Tapio Kostet