Såvida man inte ser sig själv som uteliggare är det ingen som reser mellan tågstationer eller mellan busshållplatser. De är bara en del av resan från dörr till dörr.
Med drygt en miljon passagerare per år borde Luleå flygplats vara ett nav för människors möjligheter att resa till och från Norrbotten och ses som viktig för både näringsliv, privatresande och besöksnäring.
Motsvarande borde förstås gälla för andra flygplatser, men så är det inte.
* * *
I SLUTET av förra året kom beslutet från Trafikverket att Norrbotniabanan inte ska kopplas samman med Luleå flygplats. (Det blir inte heller någon station som ansluter till Skellefteå flygplats.)
I Luleå beror det på svårigheten att passera Lule älv utan att påverka dess sjöfart. Alternativen med tunnel, bro eller återvändsgränd beräknades vara för dyra.
Därav beslutade Trafikverket att bygga på det alternativ som följer E4 och går in till Luleå via befintlig järnväg.
Näringsliv, kommuner och regionen förespråkade en anslutning till flygplatsen men fick nej.
Trafikverket skrev därmed in sig in i historieböckerna med ett korkat beslut, som kommer att påverka länet ett par hundra år framåt i tiden.
* * *
DET FINNS brister i samfärdseln som ändå är enkla att lösa. Jag har tidigare skrivit om det knasiga förhållandet att busstrafiken till Luleå flygplats hanteras som lokaltrafik.
Den som ta sig från Övertorneå har nära tiotalet dagliga bussar som bromsar fast med Luleå centrum som ändstation. Därifrån gäller bussbyte eller taxi. Motsvarande krångel gäller bussåkare från Haparanda – och förstås Pajala (även om bussresan i det fallet blir väldigt lång och flyg finns som alternativ).
En självklar lösning vore att inkludera Luleå flygplats i länstrafikens linjenät, alltså att förlänga exempelvis busslinje 10 och 11 till Luleå flygplats. Det är en tillkommande sträcka på 9,5 kilometer, som avsevärt skulle underlätta resandet både till och från Norrbotten.
Smidigt och kostnadseffektivt resande är en nyckelfråga för utvecklingen, både för ”vanligt” näringsliv och för den exportindustri som är besöksnäringen.
I sammanhanget kan det nämnas att det finns en flygbil men det är blygsamma två turer per dag och den kan inte kan bokas förrän två veckor i förväg. Flygbilen kostar åtskilliga miljoner för stat, region och kommuner – kanske kan de pengarna bättre användas för att busslinjer ska passera eller ha våra flygplatser som slutdestination.
* * *
FLYGSKAM och pandemi har förändrat resandet. ”Över-dagen-till-Stockholm-och-hem” ersätts med digitala möten men flyget kommer vi ändå att behöva under överskådliga tider för att betjäna behov av resor för rekreation, jobb och möten som skapar utveckling. Trafikverket blåste sin chans att lägga över många bil- och bussresor till tåg genom att avstå från en järnväg som sammanlänkar med andra trafikslag.
Jag undrar om det beslutet går att ändra eller om det är kört?
Kört är det däremot inte att ändra busslinjers dragning så att de ansluter till andra trafikslag, både järnväg och flygtrafik.
Jag har i tidigare ledarspalt efterlyst svar i frågan från ledningen för Länstrafiken i Norrbotten och börjar tappa tålamodet.
Örjan Pekka, chefredaktör och ledarskribent
Denna ledartext har tidigare publicerats i Haparandabladet den 11 juni 2025.





