Alla skattefinansierade arbetsgivare pratar idag om att bli och vara en attraktiv arbetsgivare och ändå blir det fel så många gånger.

Vi vet alla att som offentligt anställd har man en meddelandefrihet, denna är viktig och betyder i stort att alla anställda inom dessa organisationer har en rättighet att meddela sina finansiärer, det vill säga skattebetalarna, om saker som inte är riktigt som de ska och sådant som vi finansiärer har rätt att veta för att vi skall kunna vara trygga med att våra avtvingade pengar (skatt) går till det som är samhället till gagn och inte till annat. Denna meddelandefrihet anser jag vara av så stor betydelse att jag nästan skulle vilja se den som en meddelandeskyldighet.

En annan viktig princip i offentlig verksamhet är offentlighetsprincipen, återigen en viktig princip för att vi finansiärer skall kunna lita på att våra avtvingade pengar skall gå till något som är till gagn för samhället.

Vi tycker nog alla att detta är två viktiga faktorer för en fungerande demokrati som bygger på att vi gemensamt, genom skatt, skall finansiera funktioner i samhället som är av allmänt intresse.

Men varför blir det fel så många gånger. Under mina år som politiker inom såväl kommun som landsting fick jag ofta framfört till mig hur dessa saker inte fungerade och hur de i personalen som gjorde sina skyldigheter mot mig som finansiär/skattebetalare fick repressalier för att de gjort det som alla borde göra. Meddela saker som inte var i linje med det som väljarna röstat efter i det demokratiska valet på valdagen. Jag har blivit kontaktad av personal som inte vågat nämna usla arbetsförhållanden för att deras chef skrämt dem med tystnadsplikt. Jag kan inte räkna hur många gånger jag behövt förklara vilka saker de inte får ”röja” och vad som ingår i meddelandefriheten.

Jag har nu valt att lämna politiken men dessa samtal har inte försvunnit och den gångna veckan kom att få till och med en tidigare politiker att tappa hakan. Ett samtal från regionen där en medarbetare blivit tillrättavisad av sin HR-avdelning för att denna mailat chefer i organisationen om den tunga arbetssituation som denna jobbade under. – Politiker har rätt att få veta för att kunna besluta i vårt ställe.

Den senaste från Övertorneå kommun där en medarbetare som haft funderingar kring sin lön velat ha ut vad hens kollegor tjänade, det är en offentlig handling och skall lämnas ut utan att efterforskningar är tillåtna, fått en tillrättavisning av sin chef och till och med fått sina personliga tillhörigheter bortrensade från sin arbetsplats vilket måste anses som tung psykisk bestraffning.

Jag förstår inte hur dessa arbetsgivare ska räknas som attraktiva och hur dessa arbetsgivare skall kunna locka personal i framtiden.

Som personal är det viktigt att känna sig uppskattad och att arbetsgivaren visar tacksamhet över att just den personen väljer att jobba åt sin arbetsgivare. Arbetstagaren måste kunna känna en stolthet över sin arbetsplats och kunna rekommendera den åt andra. Inte som idag då de skall känna att arbetsgivare tycker att de skall uppskatta att de får jobba åt kommunen eller regionen.

Vilket tyvärr är den uppfattningen som de flesta verkar ha och de känner inte att de jobbar åt en attraktiv arbetsgivare.

Så snälla offentliga arbetsgivare, se till att jag i framtiden bara får prata med er personal som känner sig uppskattade av sina attraktiva arbetsgivare.

Jag tror mig veta att ni då kommer att ha mycket lättare med era rekryteringar i framtiden och mindre konflikter med personalen.

Per-Erik Muskos