Replik till tidigare inlägg av Tage Alalehto, senast ”Fel om skallmätningar och försvenskningsprocessen” i Haparandabladet 2020-06-05:

Förmodligen, som det förefaller, är Tage Alalehto och jag överens om att man utifrån några enskildas öden i Tornedalen inte kan dra några generella slutsatser om befolkningens i dess helhet.

Om jag tolkat Alalehto rätt skriver han, att tornedalingarna inte tvingats anamma det svenska språket, och att övergången till svenska inte skett motvilligt. Tornedalingarna i allmänhet var inte negativa till försvenskningspolitiken. Detta innebär, som jag och som det synes många andra anser, att det vore fel av den svenska statsmakten att be tornedalingarna som kollektiv om ursäkt för påstådda övergrepp.

”Skulden” för försvenskningen lägger Alalehto åtminstone delvis på laestadianerna, en i mina ögon djärv slutsats. Mina studier från anno dazumal pekade inte på något sådant samband. Finska var som den initierade känner till något av ”lingua sacra” (det heliga språket) inom åtminstone stora delar av den laestadianska trosriktningen. Det är för övrigt en starkt idealiserad och spekulativ bild av tornedalingen före laestadianismen som Alalehto för fram. Tornedalingen besatt med hans ord ”mod, framåtanda och entreprenörskap” före den tiden, egenskaper som laestadianismen sedan skulle ha ”underkuvat”.

Något som STR-T i sin propaganda gjort stor sak av, och som man försökt tänja på i det längsta är skallmätningen (kraniometrin). Intressant nog avdramatiserar Alalehto denna och påpekar som många andra, att den förekom över hela landet, och som kriminolog vet han också att berätta att den använts i relativt sen tid inom hans gebit.
Men sina egna insatser i mytbildningen har Alalehto nogsamt undvikit att redogöra för tidigare. Barn från tornedalska hem fick i viss utsträckning möjlighet att under sommarloven vistas i svensktalande bygder i Norrbotten. Att detta skulle ha ingått i försvenskningsprocessen har inte jag och knappast heller Bucht på något sätt förnekat. Naturligtvis ingick resorna till och vistelsen i svensktalande bygder i Norrbotten under sommarloven i en medveten politik. Men det är den groteska jämförelsen som upprör. Att på något sätt ens antyda att den brutala behandlingen av de grönländska (inuitiska) småbarnen i Danmark och ferieresorna som de tornedalska barnen gjorde på något sätt skulle vara likartade är ett övergrepp på sanningen. Att Alalehto sent omsider försöker svara och försvara sin insändare gör inte saken så mycket bättre, snarare tvärtom.

I sitt allmänna resonemang förefaller Alalehto inte acceptera att Sverige såg annorlunda ut på det sena 1800-talet och det begynnande 1900-talet. Sverige styrdes inte demokratiskt, och tornedalingen behandlades i grunden inte annorlunda än den övriga landsbygdsbefolkningen.
Vi levde med ett demokratiskt underskott för dryga hundra år sedan och bakåt. Jag djärvdes tidigare påpeka att det nog brustit senare också, inte minst då STR-T fick den makt och det inflytande organisationen numera har.

Karl-Erik Nyström