fbpx

Replik: Ett övergrepp på sanningen

Replik till tidigare inlägg av Tage Alalehto, senast ”Fel om skallmätningar och försvenskningsprocessen” i Haparandabladet 2020-06-05:

Förmodligen, som det förefaller, är Tage Alalehto och jag överens om att man utifrån några enskildas öden i Tornedalen inte kan dra några generella slutsatser om befolkningens i dess helhet.

Om jag tolkat Alalehto rätt skriver han, att tornedalingarna inte tvingats anamma det svenska språket, och att övergången till svenska inte skett motvilligt. Tornedalingarna i allmänhet var inte negativa till försvenskningspolitiken. Detta innebär, som jag och som det synes många andra anser, att det vore fel av den svenska statsmakten att be tornedalingarna som kollektiv om ursäkt för påstådda övergrepp.

”Skulden” för försvenskningen lägger Alalehto åtminstone delvis på laestadianerna, en i mina ögon djärv slutsats. Mina studier från anno dazumal pekade inte på något sådant samband. Finska var som den initierade känner till något av ”lingua sacra” (det heliga språket) inom åtminstone stora delar av den laestadianska trosriktningen. Det är för övrigt en starkt idealiserad och spekulativ bild av tornedalingen före laestadianismen som Alalehto för fram. Tornedalingen besatt med hans ord ”mod, framåtanda och entreprenörskap” före den tiden, egenskaper som laestadianismen sedan skulle ha ”underkuvat”.

Något som STR-T i sin propaganda gjort stor sak av, och som man försökt tänja på i det längsta är skallmätningen (kraniometrin). Intressant nog avdramatiserar Alalehto denna och påpekar som många andra, att den förekom över hela landet, och som kriminolog vet han också att berätta att den använts i relativt sen tid inom hans gebit.
Men sina egna insatser i mytbildningen har Alalehto nogsamt undvikit att redogöra för tidigare. Barn från tornedalska hem fick i viss utsträckning möjlighet att under sommarloven vistas i svensktalande bygder i Norrbotten. Att detta skulle ha ingått i försvenskningsprocessen har inte jag och knappast heller Bucht på något sätt förnekat. Naturligtvis ingick resorna till och vistelsen i svensktalande bygder i Norrbotten under sommarloven i en medveten politik. Men det är den groteska jämförelsen som upprör. Att på något sätt ens antyda att den brutala behandlingen av de grönländska (inuitiska) småbarnen i Danmark och ferieresorna som de tornedalska barnen gjorde på något sätt skulle vara likartade är ett övergrepp på sanningen. Att Alalehto sent omsider försöker svara och försvara sin insändare gör inte saken så mycket bättre, snarare tvärtom.

I sitt allmänna resonemang förefaller Alalehto inte acceptera att Sverige såg annorlunda ut på det sena 1800-talet och det begynnande 1900-talet. Sverige styrdes inte demokratiskt, och tornedalingen behandlades i grunden inte annorlunda än den övriga landsbygdsbefolkningen.
Vi levde med ett demokratiskt underskott för dryga hundra år sedan och bakåt. Jag djärvdes tidigare påpeka att det nog brustit senare också, inte minst då STR-T fick den makt och det inflytande organisationen numera har.

Karl-Erik Nyström

VILL DU SVARA PÅ INLÄGGET?

Skicka in en replik via vårt formulär eller mejla den till friaord@haparandabladet.se. Du kan också kommentera nedan:

Kommentera artikeln:

1 kommentar på “Replik: Ett övergrepp på sanningen

  1. En förtryckt lär se sig själv genom förtryckarens ögon. Det har hänt i Tornedalen. Man vill ju omforma sig själv till en sådan, som förtryckaren accepterar. Man ha ju ingen makt över det att vara annorlunda. Som minoritet är man maktlös. Därför har majoriteten skyldighet att skydda de som tillhör minoriteten. Det skedde inte i Sverige. T ex finskspråkig litteratur var kriminaliserad att ha på biblioteker i Tornedalen. Man kunde som tornedaling söka statliga tjänster fr o m 1920-talet, det var ju diskriminerande. Men jag förstår att man använder olika typer av psykologiska försvarsmekanismer, som förnekandet, förträngandet, positivism, för slippa se det som finns kvar; ångesten.

    Det har ju varit ren etnisk rensning. Det är ju den katastrofen som många har mött; indianer (amerikansk ursbefolkning), inuiter, samer, aborginaler, tornedalingar i Sverige. Skåningar också fr o m 1600-talet. Det var samma mekanism de mötte när Sverige inkluderade vissa delar av Danmark till sitt rike. Men resultaten blev inte så håningslös. Skåningarna har i dag en sund självbild, de är stolta över sig själva, har en egen flagga osv. Men de förnekar inte sin historia. Det är skillnaden det. Tornedalingarna förnekar sin historia.

Dela den här artikeln:

Dela på email
E-post
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på linkedin
LinkedIn

FLER DISKUSSIONER

SENASTE TIDNINGEN

VILL DU PRENUMERERA?

E-tidning

Autogiro eller kort utan bindningstid
kr 79 Månadsvis
  • E-tidning
  • App för mobil
  • App för läsplatta
  • Taltidning (sve)
  • Sökbart arkiv
  • Offlineläsning
Popular

Läsning från E-TIDNINGEN

Får inte bära munskydd

Anställda på Samhall får inte bära munskydd, vilket har blivit ett arbetsmiljöproblem för många som känner oro för coronasmitta.

Smittoläget i Tornedalen

Det är svårt att jämföra smittspridningen i Sverige och Finland eftersom länderna rapporterar på olika sätt. Haparandabladet har därför räknat om siffrorna så att det går att jämföra smittoläget på båda sidorna av gränsen. Det visar sig att läget är

Sexåriga Ellinor fick covid-19

Det var ingen vanlig magsjuka som Ellinor, sex år, åkt på – vilket läkarna först trodde. Efter två negativa coronatester visade det tredje att hon hade drabbats av covid-19. 

Polisrazzia hos Haparandafiskare

15 gränspoliser från Skåne till Kiruna stormade  in i lokalen där 21 anställda hos yrkesfiskaren Thomas Innala höll på att bereda löjrom. De anställdas bilar blockerades och dörrarna vaktades. Incidenten var den senaste inslaget i en konflikt som nu pågått i 20 år.

Hur mår laxen i älven?

Dödligheten bland stigande lax i Torneälven har väckt oro i både Finland och Sverige sedan sommaren 2014, då fler döda laxar än normalt påträffades i vattenområdet. Förra veckan observerades flera sjuka laxar i älven, bland annat några som HB  fotade vid cementkajen i Haparanda.

Kliver ut ur skuggorna

I samband med lanseringen av Klas Barons tredje roman Hämnden gror (Kultur på gränsen), ger sig männen bakom aliaset till känna.