Regeringarna under våra fyra senaste statsministrar (Persson, Reinfeldt, Löfven, Andersson) har alla visat sig pinsamt okunniga i fråga om elsystem, vilket i sin tur har resulterat i passivitet och ansvarslöshet som kostat samhället några hundra miljarder kronor. Vi har nu hamnat i ett läge med elpriser som varken företag eller hushåll klarar av att hantera. Dessutom har vi hot om effektbrist och risk för bortkoppling av el under vintern. Svenska samhället är inte byggt för att verka och utvecklas med elpriser över 5 kr/kWh. Hela samhället befinner sig i en allvarlig kris.
Sverige anslöt sig till den nybildade nordiska elmarknaden 1995. Svenska elmarknaden avreglerades året efter. Statens Vattenfallsverk blev Vattenfall AB, helägt av Svenska staten. Affärsverket Svenska Kraftnät blev ansvarigt för att kraftnätet är i balans och att produktionen hela tiden motsvarar konsumtionen. Utbyggnaden av kraftnätet har inte gjorts i den takt som ett effektivt och säkert elsystem kräver. I samband med avregleringen fick ingen ansvar för hur mycket produktionskapacitet som behövdes för att marknaden skulle fungera. Det skulle marknaden själv sköta om. Än i dag finns ingen myndighet eller annan organisation som har ansvar för att det finns tillräcklig elproduktion och på rätt plats i förhållande till konsumtionen, kraftnätet och systemsäkerheten.
Göran Persons regering är väl den som satt största avtrycket i svensk energipolitik genom nedläggningen av Barsebäck kärnkraftverk, Barsebäck1 år 2000 och tvåan år 2005. Direkt efter stängningen av Barsebäck2 uppstod elunderskott i landets sydligaste del. Skåne förlorade 8TWh närproducerad el. Dessutom uppstod en hel del problem i den södra delen av det svenska elsystemet. Persson sköt startskottet för nedmonteringen av det svenska elsystemet.
Efter Persson kom Reinfeldt med en näringsminister vid namn Maud Olofsson. De medverkade till förmodligen Sveriges genom tiderna största förlustaffär. Vattenfall AB, helägt av staten, förvärvade holländska Nuon för cirka 95 miljarder kronor. Trots varningar från flera håll för att priset var alldeles för högt genomfördes affären utan invändningar från regeringen. Överpriset har senare uppskattats till 50-60 miljarder. SvD:s analytiker uppskattade förlusten till 80 miljarder för några år sedan. Hur mycket är då 80 miljarder? Exempelvis skulle den summan kunna räcka till att finansiera Övertorneå kommuns (min hemkommun) hela verksamhet i 200 år.
Löfven behövde hjälp av Miljöpartiet för att bilda regering efter valet 2014. Här såg MP sin chans att sabotera en stor del av Sveriges kärnkraftsverksamhet. Effektskatten skulle höjas och säkerhetskraven skärpas. Triumferande meddelar Åsa Romson att flera kärnkraftverk kommer att stängas under mandatperioden. En professor vid Uppsala universitet konstaterade att ”Man kan göra vilken näringsverksamhet som helst olönsam med hjälp av skatter”. Följden blev att Oskarshamn kärnkraftverk stängde reaktorerna OK1 och OK2. Sammanlagt 1.100 MW elproduktion försvann ur det svenska elsystemet. Vi skall vara tacksamma att S + MP inte stjälpte OK3 också. Då hade vi gått miste om ytterligare 1.400 MW effekt, cika 11 TWh per år. När Ringhals R1 och R2 stängdes gick vi miste om ytterligare cirka 8 TWh. Vattenfall som äger Ringhals behövde inte ta hänsyn till hur nedläggningen skulle påverka det svenska elsystemet. Regeringen styr bolaget via ägardirektiv och i det stod ingenting om att bolaget skulle säkra elsystemet.
Så har vi Magdalena Anderssons regering. Det är oklart huruvida den har åstadkommit några förändringar eller hade planer på förändringar i elsystemet. Vad som däremot är klart är att den regeringen satsade på bidragsmodellen. ”Elen får kosta vad den vill, vi ger bidrag så att företag och medborgare överlever”. Det tycks ha varit regeringen Andersons lösning på problemet.
Nu återstår att se vad Kristenssons regering kan åstadkomma. Ebba Busch, energi- och näringsminister, hur ser dina planer ut för att utveckla ett hållbart elsystem i landet? Nuläget är inte hållbart varken på kort eller lång sikt. Regeringen Kristensson har nu möjlighet att gå till historien som den som efter decenniers förfall gjorde Sveriges elsystem hållbart.
Ole Lampinen, Svanstein
3 kommentarer på “Kan vi utveckla ett hållbart elsystem?”
Du skrev: ”Affärsverket Svenska Kraftnät blev ansvarigt för att kraftnätet är i balans och att produktionen hela tiden motsvarar konsumtionen”. Det verkar som om ASK inte menar att det enbart gäller Sverige. Denna nettoexport som pågår typ 97-98 % av årets tid. Tittar man på förbrukning i elområde 4 över tid räcker överföringskapaciteten från elområde 3 som jag har sett kan uppgå till ca 4400 MW bortsett från enstaka delar av ett fåtal dagar med några hundratal MW. Källa, svk.se Någon annan produktion eller import kunde tas till dessa stunder. Som det nu är ska massiv export pågå från i synnerhet elområde 4 samtidigt som vi i norr, (många med långa fasta billiga elavtal) uppmanas spara el. Allt för att försöka ”fylla upp” utlandsförbindelserna till max så någon annan än vi själva ska tjäna pengar på det. Behövs det kärnkraft är det bättre att den byggs i länder som nu importerar. Det blir bättre effiktivitet när man får mindre överföringsförluster. Tyvärr innebär Eu att 70 % av kapaciteten i transmissionsnätet ska vara tillgänglig för elhandel mellan länder. Kontentan av det hela är att det har byggts på tok för många kraftiga utlandsförbindelser och den planeringen verkar fortgå. Se Hansabridge 700 MW till Tyskland samt Messaure – Keminmaa 900 MW. Det borgar för högre elpriser. Dock är det bara vänsterpartiet som framför det här.
Messaure för över till Keminmaa, men samtidigt planeras motsvarande mängd att överföras från det nya kärnkraftverket Olkiluoto till elområde 3 eller 4, vilket är ett smidigt sätt att öka elöverföringen söderut. Samtidigt kommer det nya omställningar av produktion från fossil energi till el. 85 terawattimmar kommer att behövas för fyra stora industrisatsningar i Norr- och Västerbotten, sett till Sveriges elförbrukning idag på ca 150 terawattimmar. Som jämförelse har de två länen idag ett överskott på ca 20 terawattimmar, medan t ex Markbygdens vindkraftspark beräknas komma att producera ca 12 terawattimmar. Det här visar på vilket gigantisk omställning vi är inne i, samtidigt som Putin stoppat alla gasleveranser till Europa och även visat att ekonomisk utveckling måste bygga på egen energiproduktion. Vilka konsekvenserna är för oss, dels avseende de kommande elpriserna och dels nya vindkraftsparker, kärnkraftverk mm är det väldigt oklart om.
Bra beskrivet om hur befolkningen sitter i händerna på relativt kortsiktiga politiska beslut. När äventyret i Tyskland pågick som värst pantsattes till och med de svenska kärnkraftverken som säkerheter för de affärer som gjordes. Det enda raka vore att en Haverikommission tillsätts för att utreda hur det kunde bli så här och vad man politiskt kan lära sig för framtiden. Förmodligen behövs ett längre perspektiv för de beslut som de politiska partierna måste samla sig kring angående energipolitiken. Inte som det nu har varit att enskilda partier och ministrar kunnat påverka utifrån sina kortsiktiga betraktelsesätt i en oligopolmarknad med begränsad konkurrens och med staten som en av få aktörer. Ett lågt energipris har genom tiderna även utgjort en betydande konkurrensfördel för utvecklingen av landets industri.
På kort sikt finns till exempel en modell från Norge att lära sig av där stöd kan utgå på 90 % av ett elpris som överstiger till exempel 50 öre och begränsat till maximalt 5000 kwh per månad gällande hela landet. En stabiliserande och samlande åtgärd i tider som även annars är krävande.