Vi har inte känt oss förtryckta

Enligt Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T kan tornedalingarna uppfattas som en folkgrupp som har utsatts för så grava övergrepp av staten när det gäller språkpolitik och rasbiologiska undersökningar att det är befogat med en sanningskommission, som nu också tillsatts, för att reda ut övergreppens karaktär och nå försoning. Nu försöker man också få tornedalingar erkända som ett urfolk. Detta inlägg görs för att göra det allmänt bekant att det finns en annan historiesyn bland expertis och bland tornedalingar. Av utrymmesskäl utelämnar vi frågor om rasbiologi och urfolk.

Verklighetsfrämmande
I berättelsen om statens roll i Tornedalens 1900-talshistoria förekommer inslag som är verklighetsfrämmande. I en ledare i en rikstidning beskrevs hur tornedalsfinskan ”skulle slås ur barn”, hur staten gjorde ”våldsamma försök att kuva” tornedalingarna, hur staten ”slog barn till tystnad”. En insändare i en annan rikstidning jämförde statens behandling av tornedalingarna som ett ”ett primitivt folk” med Danmarks behandling av inuiterna på Grönland bland annat i form av tvångsförflyttning av barn. I Tornedalen skickades enligt insändaren barn ”som kulturexperiment” under sommarloven till svensktalande familjer. Båda uttalandena är väldiga överdrifter, nidbilder som hör till myternas värld.

Känner inte igen oss
Undertecknade är medlemmar i Föreningen Tornedalingar i Uppsala, en lokalavdelning av STR-T. Vi är födda och uppvuxna i olika delar av Tornedalen eller har föräldrar som är det och känner inte igen oss i vare sig de nämnda artiklarnas beskrivning av hur vi behandlats eller i STR-T:s historieskrivning, som i mycket baseras på sådana beskrivningar. Det finns mycket skrivet om statens politik rörande Tornedalen som inte ger stöd för STR-T:s syn på historien.

Inga statliga förbud
Vi konstaterar att det inte har funnits statliga förbud mot att prata finska i skolan utan en uppmaning till skolansvariga att verka för att barnen under skoltid talade svenska. Så har det varit även i dialekttalande bygder. Vilket språk tornedalingar talade utanför skolan hade staten inga synpunkter på. Självklart var det inte oproblematiskt för enbart finsktalande barn att komma till en skola eller ett skolhem (arbetsstuga) där arbetsspråket var svenska. Som alltid hade en del barn större problem i skolan än andra. Den då förekommande pedagogiken i skolan, direktmetoden, anses olämplig med nuvarande syn på inlärning av ett språk. Men de flesta barn for inte illa och de flesta lärare använde sunt förnuft för att hantera barnens svårigheter.

Kunskap i finska krävdes
Barnuppfostran var då auktoritär, bestraffningar förekom av varierande skäl i skolor över hela Sverige, men alla skolbarn i Tornedalen bestraffades inte för att man talat finska. Förbud med bestraffningar berodde på en enskild lärare eller skolhemsföreståndarinna. De flesta lärare som först mötte barnen, småskollärarinnorna, var liksom annan personal i skolor och på skolhem födda i bygden och finskspråkiga. För att komma in på småskoleseminariet i Haparanda krävdes länge kunskaper i finska. Att som i nämnda ledare påstå att skolan och därmed lärarna ”föraktade barnen” som skulle ”slås svenska” är en orimlighet. Ansvariga förstod värdet av att lärare och annan personal kunde kommunicera med barnen på deras hemspråk för att kunna hjälpa dem i undervisningen.

Bättre klara sig i samhället
Vi menar att försvenskningsprocessen i Tornedalen hade nationalistisk, säkerhetspolitisk, religiös, social och kulturell bakgrund. På andra sidan gränsen fanns Ryssland i form av storfurstendömet Finland. Runt sekelskiftet 1900 verkade starka krafter i Finland för att förena alla folk som talade finska och samtidigt hårdnade Rysslands grepp om Finland. Ledningen av statskyrkan i norr var inte helt bekväm med laestadianismen som verkade uteslutande på finska. Folkskolorna var kommunala, finskspråkiga och underställda kyrkan. Först in på 1920-talet hade de gradvis blivit statliga och svenskspråkiga. Syftet med försvenskningen i Tornedalen var tvåspråkighet, inte att utrota finskan.
Den enbart finskspråkiga majoriteten skulle få bättre förutsättningar att klara sig i samhället. Den geografiska isoleringen innan vägar och järnvägar byggdes motverkade kontakter med svenska språket. Radio och tv fanns inte. Skolan var därför viktigare för språkutvecklingen då än nu.

Kände oss knappast förtryckta
Vi vågar påstå att de flesta finskspråkiga skolbarnen, tre av oss undertecknade var det, tog lätt på uppmaningen att tala svenska under skoltid. Vi talade vår finska när det passade och kände oss knappast förtryckta. Vi var och är trygga i och stolta över vårt ursprung och över att kunna tala finska. Många finsktalande elever läste finska som tillvalsämne på gymnasiet. Men, att vara obekväm med språket som talas ger ett socialt underläge. Så var det naturligtvis för oss tornedalingar då vi som barn/unga kom ut i helsvenska sammanhang. Vår skolsvenska räckte inte till, vi kunde inte uttrycka det vi kände och ville. Till en början var det naturligt att bli tyst, men inte för att vi kunde finska! Det är rimligt att bristfällig svenska har gett tornedalingar en språklig underlägsenhetskänsla som varit vanligare än en skamkänsla över hemspråket.

Brister i perspektiv, distans och proportioner
Vi menar, till sist, att vår förbundsstyrelse på oklar och delvis osann eller tillrättalagd historisk grund bedriver etnopolitik med en argumentation som brister i perspektiv, distans, och proportioner. Vi delar naturligtvis synen att språkpolitiken i Tornedalen, om än oavsiktligt, fick negativa konsekvenser för tornedalsfinskan, meänkieli. I brist på uppmuntran är den på utdöende precis som många svenska dialekter, men det är en delvis annan diskussion. Den rör många föräldrars vilja att ta till sig moderniteten, det moderna Sverige, och göra sig av med det gamla och då även gamla sedvänjor som till exempel dialekter, i Tornedalen finska. Den rör många tornedalska föräldrars naturliga vilja att ge sina barn bättre förutsättningar i samhällslivet, att behärska svenska bättre än de själva kunde efter avslutad skolgång. I det ingick att tala svenska i hemmen och, om tillfälle och ekonomiskt stöd fanns, att över sommarlovet skicka barn på språkresor. Tornedalingar har inte varit förtryckta, vi har i allt väsentligt behandlats som andra svenskar med samma rättigheter och samma skyldigheter. Undervisningen i svenska kunde dock ha varit bättre och undervisning i tornedalsfinska kunde ha introducerats tidigare.

Bengt Bucht, före detta ställföreträdande generaldirektör

Anders Bäckström, professor emeritus

Eva Hellman, professor emerita

Irma Ridbäck ,före detta förste bibliotekarie

Erling Wande, professor emeritus

VILL DU SVARA PÅ INLÄGGET?

Skicka in en replik via vårt formulär eller mejla den till friaord@haparandabladet.se. Du kan också kommentera nedan:

Kommentera artikeln:

30 kommentarer på “Vi har inte känt oss förtryckta

  1. Anders P. Du har missuppfattat alltihop. Det är det bevarade mångtusenåriga språket och kulturen som gör oss märkvärdiga. Utan allt detta skulle vi bara vara en del av det menlösa svenneriet. Det är den svenska staten som försöker göra oss till underägsna och nu vill vi visa upp det för hela världen.

  2. Inte fick man tala bondska i svenska skolor så sent som 60-talet. Jag tror inte att Kalix och Överkalixarna har tagit skada av det eller resten av folket i Sverige som har talat ”bondska”.
    Så sent som i slutet av 70-talet när jag studerade i Luleå var det en ”Pitbo” som talade så läraren inte förstod. Själv förstod jag vad han menade med söjna och hejna.
    Självklart behövs det ett gemensamt språk så att man kan göra sig förstådd och förstå andra.

    Det vi måste oroas oss om är övergreppen som sker i dag från statens/myndigheternas sida. Äganderätten är ett exempel.
    Ernst Wigforss som var Docent i nordiska språk och finansminister samtida med partibrodern Herman Lundborg ansåg att äganderätten skall inte avskaffas men göras meningslös.

  3. Jag,som är Pitebo har av affärsmässiga skäl, funnits i Tornedalen sen början av 2000-talet. Ni tornedalingar är inte annorlunda än andra, exvis skelleftebor, kiirunabor, eller lundabor. Det som skiljer är språket, eller den märkliga förkärleken till ett annat språk än svenska språket. Inte märkligt ur historisk synpunkt, men ändå! Alltså, varför använder ni hellre ett språk som automatiskt sätter er i ett underläge. Släpp romantiken runt meänkieli, sluta prata finska som vardagsspråk. Att ni helst vill använda annat språk än svenska sätter er i samma underläge som om vi pitebor som kan vår bondska dialekt försöker använda den alltid. Det fungerar inte. Dessutom spär ni själva på bilden av tornedalingen som inte vill eller kan förstå.

    • Anders P. Och de dubbla strukturerna i Tornedalen skulle massivt förstärkas med ditt förslag. Det finns massor av tornedalingar födda i Finland bosatta på den svenska sidan. Om tvåspråkighet skulle stimuleras skulle Svenska staten spara 100 miljoner kronor/år. Kommunerna än mer. Då skulle EU-medborgare i Sverige och Finland tillsammans bygga upp en offentlig sektor där allt inte är dubbelt. Vad kostar två vårdcentraler, två busslinjer, två skolsystem, två polisväsenden, två tandläkare, två församlingar, två, försvar, två turistnäringar, två, två. IKEA har fattat galoppen och tjänar miljarder. Kanske enda nästan helt tvåspråkiga företaget i Tornedalen. Pitebonskan har inte samma inflöde av pitebonskatalande från grannkommuner. Det finns inga pengar i bonskan, men massor i finskan och meänkieli. Spara skattepengar och utveckla näringarna längs Tornedalen.

        • Jag tror nog Moses att om man skall ha tvåspråkiga vårdcentraler, postväsende, poliser, skolor etc så bör man nog ha just tvåspråkiga. SFI är för invandrare. Finnar är tornedalingar som vill sänka offentliga utgifter längs gränsälven.

  4. Man ska inte skämmas över sitt ursprung, man ska vara stolt över den och komma ihåg vars man har rötterna! Tycker det är mer ”skämmigt” att låta människors åsikter ha påverkan på en! Håller med ”E. R” som skriver väldigt bra där lite längre upp på fälten! Har några kompisar som helt har glömt bort att dom har rötterna här uppe, väldigt, väldigt tråkigt,..

  5. Jag har aldrig känt mig mindre värd för att jag är tornedalning, men nog har jag blivit hånad för min finska brytning många gånger.
    Detta förekommer då och då än idag, speciellt i möten med Kiruna- och Lulebor. De bara måste kommentera och härma min finska brytning. Ofta har de sina rötter här i Tornedalen. Det händer sällan när jag åker söderut.
    Jag vet att detta även drabbar många yngre arbetspendlare som åker norrut och jobbar. Man kan ju undra varför 2020?

  6. Docenten i meänkieli Birger Winsa har i debatten underkänt undertecknarnas vetenskapliga kunskaper i ämnet, men samtidigt för han i sitt inlägg allt annat än vetenskapliga resonemang utan någon som helst relevans för diskussionen.
    Lågvattenmärket är då han beskyller svenska staten som ansvarig för att Pajalaflickorna ratade de finsktalande pojkarna till förmån för överkalixpojkar.
    Vilket är det vetenskapliga värdet i detta påstående av docenten Winsa? Eller detta?
    Överkalixborna säger idag att de ansåg oss finsktalande vara andra klassens människor.
    Denna Winsas långa, ostrukturerade insändare fanns införd i Svenska Dagbladet som ett debattinlägg, men den togs bort. Det är lätt att förstå orsaken.
    Karl-Erik Nyström

    • Karl-Erik Nyström svingar orden. Vi har pratat förr. Tanken flyga högt, men saken stilla stå, vill jag minnas Shakespeare sa om KENs sätt att resonera. Överkalix- och pajalabornas strukturer av giftermål följer helt internationella allmängiltiga studier av hur kvinnor och män uppfattar status. Svensk socialdarwinism skapade dessa strukturer. Pengar är en viktig orsak till dessa skillnader i giftermål. Men pajalapojkarna var lika fattiga/rika som överkalixgossarna. Så varför denna statusskillnad? Språket finska KEN och att staten ansåg oss vara korkade! KEN, visst har du studerat frågan om giftermål eftersom du avvisar? Har du en källa? Eller gör du som professorerna spekulerar utifrån personliga erfarenheter? Karl-Erik faller på eget grepp. Om du kritiserar en som studerat ämnet bör du ha kunskap om saken. Inte svinga tomma ord. Menar KEN att haparandabladets redaktion är mindre intelligent än SVD och därför tillåter denna replik? Det finns en enklare förklaring som inte tillåter ljus. Återigen KEN, som du ser andra i spegeln så är det din egen spegelbild du reflekterar.

      • Upp stiga orden, tanken stilla står.
        Ord utan tanke, aldrig himlen når (Shakespear)
        Bitger Vinsa faller i gropen som handlar om att man skjuter budbäraren när inte argumenten duger.
        Hans Videhult

        • Hans, min version av Shakespeare. Jag står stadigt på marken. Gräver inga gropar åt andra. Och diskuterar gärna de fakta jag för fram. Hävdar dem med 30 års studier om ämnet svensk språkpolitik och dess följdverkningar i Tornedalen. Men givetvis blir folk förbannade för att man talar om sådant som är nergrävt, begravet, undanträngt och bortom synhåll. Vi vill gärna skönmåla, trevligare än verklighetens kranka blekhet. Tornedalen vore t ex mycket rikare om Sverige verkligen arbetade för tvåspråkighet. Då skulle det inte finnas dubbla offentliga strukturer längs hela Tornedalen. Detta kostar 100-tal miljoner/år. Helt i onödan. Finland och Sverige är med i EU. Vi är alla EU-medborgare. Riv strukturerna och förbättra välfärden med god språkpolitik.

  7. Svensk sarkofagpolitik söker forma tvåspråkiga tornedalingar som bara kan svenska
    Debattartikeln hävdar att Tornedalingars Riksförbund är ute och cyklar när man fått till stånd en så kallad sanningskommission om gammal diskriminering. Ingen har någonsin blivit förtryckt, eller lärt sig att skämmas för att man kan finska, hävdas. I min hemby Kainulasjärvi fanns folk som stod och lurpassade bakom skolknuten och tjuvlyssnade om man talade finska. En som nöp i örat och förbjöd barnen tala finska. Detta hände under 1950-talet. Senare blev denna person stor anhängare av meänkieli.

    Men här kommer nu sanningen fram av dem som aldrig ens forskat om ämnet och som kommer från Tornedalens medelklass där man förstås var välanpassade och talade svenska i hemmet. Vad har titlarna med saken att göra om de inte tillhör forskningsområdet? Svensk språkpolitik ville utveckla tvåspråkiga tornedalingar, säger professorerna. Var har man fått detta från? Hade inte svensk socialdarwinism med språkpolitiken att göra? Var har man fått detta från? Idag vill man återigen ha tvåspråkiga tornedalingar, men det fördolda målet är fortfarande Svensk sarkofagpolitik med en vacker och rikt ornamenterad gravkammare för finska och meänkieli. Man vill ha tvåspråkiga tornedalingar som bara kan svenska. Fejkpolitik kallas dylikt idag. Om sådant vet inte professorerna mycket om.

    Språkgränsen finns Överkalix kommun där man bara talade svenska. Överkalixborna säger idag att de ansåg oss finsktalande vara andra klassens människor. Flickorna i Överkalix ville därför inte dejta finsktalande pajalabor. Unga män som bara kunde svenska, och s k bonska, hade hög status hos Pajalas flickor. De lärde sig detta förakt av svenska staten. Svensk socialdarwinism ansåg oss vara intellektuellt efterblivna med låga IQ-tal som man kunde påvisa långt efter att man bara talade svenska. Ett antal tornedalingar blev utsatta för skallmätning som skulle bevisa varför vi var genetiskt mer korkade. Det var samtidens uppfattning om minoriteter över hela Europa. Redan under 1800-talet ansåg t ex Friedrich Engels och Karl Marx att Europas minoriteter var ”rasmässigt avskräde” som Engels fick till det. I USA ansågs finnar vara gulhåriga mongoler. Sverige avvek inte från det synsättet.

    Sverige var världsledande med en professor i rasgenetik som dessutom var nazist som for runt och mätte skallar på samer och tornedalingar under de mest förnedrande former. Man mätte öron, näsa, käke, skallstorlek och andra fysiska drag. Man låtsades som att man mätte skallformen. Kortskalliga skulle vara mer idioter. Men det var storleken på hjärnan man ville mäta. Det antogs helt grundlöst att vi var småskalliga. Hitler utvecklade Sveriges koncept. Studieobjekten som antogs ha småskallar tvingades klä av sig nakna och stå där framför forskarnas studier. Förnedrande familjebilder togs på mormor, farfar, mor, far och barn helnakna. Fotona finns kvar. Dessa bilder skulle bevisa att vi var småskalliga idioter med fysiska egenskaper som bevis.

    Nu är det återigen professorer från en rad andra områden som inte forskat om sakfrågan som med sina titlar skall ge tyngd åt åsikter som saknar annan grund än medelklasshemmets vardagsliv. Nazisten Herman Lundborg var en högt ansedd professor. Jag studerade ett tag kartor över spridningen av småskalliga i Sverige. (Dessa finns!) Runt Uppsala universitet fanns det gott om småskallar, men dessa avvisades av Lundborg som undantag. Jag är personligen övertygad om att Lundborgs andra mer fördolda uppgift var att samla adresser på folk som skulle förintas när nazisterna fick makten i Sverige. Universitetsfolk hyllade nazismen och motsatte sig invandring av judar. Lika vilsegången som Lundborg, är dessa professorer i områden som de saknar sakkunskap om. Det är inte en slump att alla undertecknade har svenska efternamn och har (mer eller mindre) medelklassbakgrund. De som behöll Vaaranperä, Oja, Vinsa och Aidanpää hade svårare att få jobb, blev mer mobbade i södra Sverige, och var oftare från arbetarfamiljer. Deras förtroendekapital var lägre eftersom finska namnformer associerades med småskallighet och låga IQ-tal.
    Birger Winsa
    Docent i meänkieli

  8. Fortsättning
    Wilhelm Snell argumenterade på tidigt 1900-tal för finskans bevarande. Till och med myndigheterna var på hans linje. Var fanns då motståndet? Delvis inom kyrkan och andra ummikoja, så kallade herrar som såg svenskan som avgörande för vår framtid i övertygelsen att hårddisken inte kunde innehålla flera språk.
    Att jag lyckades behålla språket beror på att jag växte upp i en by där meänkieli helt dominerade.
    I övrigt kan man säga att var och en må bli salig på sin egen tro och att allt till slut handlar om individuella narrativ.
    Fråga: varför är förtrycket oftast starkast inom den egna gruppen?

  9. Att tänka fritt är stort
    Att tänka rätt är större

    I den akademiska sfären håller man sig till studier och fakta som är evidensbaserade. Genom selektivt urval av fakta och fragmentering blir insändarnas åsikter i god Trumpanda ingenting annat än fake news och subjektiva tyckanden som vill förespegla sanningen.

    Koloniseringen av Norrland startade redan på Gustav Vasas tid.
    Lappskolor och nomadskolor startades för att civilisera befolkningen. På 1840-talet byggdes ett skolväsende upp med i början undervisning på finska. Snart kom en förordning om att för att statsbidrag skulle utgå skulle undervisningsspråket vara svenska. Förtrycket var ändå inte i första hand statligt utan i första hand de egna herrarnas.
    Läs gärna Bengt Pohjanens dikt Utan språk är jag född.
    Återkommer i frågan

  10. Bengt Bucht m fl har ondgjort sig över att en sanningskommission skall utreda övergrepp mot tornedalingar och meänkieli samt att man vill bli erkänd som ett urfolk .
    Intressant är att skribenterna utelämnar sådant som har med rasbiologi och frågan om urfolk att göra. Redan enbart de rasbiologiska undersökningarna skulle ju annars motivera att en sanningskommission borde tillsättas! Att skribenterna, som anser sig veta att sanningen ser ut på ett annat sätt, motsätter sig att frågan om urfolk prövas, är också förvånande. Är man rädd för att deras sanning kanske inte är så sann som de själva tror? När de opponerar sig mot hur bl a STR-T ser på statens behandling av språkfrågan så belyser skribenterna det genom hänvisning till tidningsinsändare. Jag är verkligen överraskad av vart källkritiken har tagit vägen hos åtminstone de tre undertecknarna som tydligen varit professorer i sitt yrkesliv. Skribenterna menar tydligen att när inte ALLA barn blev slagna i skolan och inte ALLA for illa så finns det ingen anledning att titta närmare på vad som hände. Uppenbarligen räknar skribenterna sig själva till dem, som inte lidit något av sin skolgång. Det är ju skönt att det var så för er. Själv fick jag nedsatt hörsel på ena örat av två örfilar på samma öra vid ett och samma tillfälle av en lärare som slog mig. Anledningen var att jag utbytte några ord på meänkieli med min klasskamrat när läraren tjuvlyssnade bakom klassrumsdörren! Bengt Bucht har själv offentligt vid ett annat tillfälle sagt att även han kunde prata finska ”..när läraren var utom hörhåll”. Varför var ”utom hörhåll” viktigt för Bengt? Till skribenternas fördel vill jag emellertid lyfta fram att ni till och med förklarar övergreppen med att ”försvenskningsprocessen i Tornedalen hade ”nationalistisk, säkerhetspolitisk, religiös, social och kulturell bakgrund”. Det är naturligtvis ett starkt argument för behovet av en sanningskommission!

  11. Man undrar varför de personer som undertecknat sökte sig till STR-T. Hade de inte satt sig in i föreningens verksamhetsprogram? Inbillade sig dessa läskunniga personer att det var en trivselklubb för spleendrabbade akakademiker i diasporan. Kan deras verksamhet tolkas som ett försök att sabotera hela verksamheten? I en stad av Uppsalas karaktär borde det finnas många andra föreningar som företrädde en mer fosterländsk karaktär att ansluta sig till?

  12. Stort tack till er som undertecknat detta inlägg och även ni som kommenterat, äntligen någon som skrivit det jag sagt hela tiden. Vad skulle det ha blivit av oss om vi inte lärt oss svenska. Är så glad att mina föräldrar lärde sig svenska och att vi 11 barn blev tvåspråkiga och kunde utbilda oss till de vi ville…

    • Klassskillnaden har aldrig varit så stor som under dessa tider. Folk med någonslags titel rankades högt bland andra bybor. Vissa personer tappade sin identitet och sökte sig söderut för att slippa skammen, man blev indoktrinerade av storsvensken och efter en tid började man titta ner på sitt ursprung. Ett förträngande av sitt ursprung. Det säger lite om vissa människors historieuppfattningar. När det gäller WINSA.👍

      • Jag har inte samma uppfattning för det flesta var ju bönder några butiksägare och ngn enstaka lärare i byarna… de som flyttade söderut gjorde det för att tex utbilda sig och få ett jobb för sin försörjning…. vi 11 syskon har aldrig förträngt vårat ursprung för vi har blivit väl mottagna från Lule/Boden ner till Småland, för ”Tornedalingar var de som man kunde lita på” sades det….

  13. Tack för detta! En mycket bra insändare som nyanserar debatten och tydligt visar att allt inte är svart eller vitt!

  14. Tack! till dig som tog upp detta ”ämne”. Personligen tycker jag att det har varit helt onödigt av STR att nuförtiden agera i detta, och därtill, som om vi alla känt oss förtryckta. Det låter verkligen som om vi, än idag, lider av det. Varifrån tar Ni allt dylikt? Så är det absolut inte. Jag håller helt med ”de lärda” i kommentarer här ovan, vilka till och med skriftligen undertecknat sin åsikt. De är tornedalingar och har kommit långt, trots minoritetsspråket och den tornedalska kulturen. Personligen tycker jag att STR:s agerande, tvärtom, blåst upp en helt felaktig bild av oss i dag. Erat agerande sprids i landet och kan tyvärr uppfattas av alltför många som om vi än dag vore ”sämre” än andra. Vill det sig illa, då kan allt detta ge motsatt effekt, en orättvist negativ klang av oss tornedalingar. Visst kan många av oss ha upplevt ”språksvårigheter” som barn, men vi har minsann tagit igen det som vuxna. Nu behärskar vi svenskan, meänkieli och många av oss gränsbor även finlandsfinskan, därtill en hel del av estniskan.
    Det Ni! Vi sträcker på oss och bär absolut ingen ”offerkofta” på oss. STR borde istället ta fram allt det positiva vi har att erbjuda i dalen. / Född i slutet av 40- talet.

  15. Läser med intresse insändaren. Håller med till stora delar att det är illa om en grupps erfarenheter ”koloniseras”, såsom ofta sker i fråga om etniska minoriteters erfarenheter. Många, däribland jag, vill överhuvud inte kännas vid ”minoritets-offerkoftan”. Nog har det gått bra (och mindre bra) för många uppvuxna i Tornedalen, precis som för andra ”subgrupper” (arbetarklassbarn, gotlänningar (!), storstadsungdomar, kvinnor etc.). Dialekter och underfundigheter knutna till uppväxtområde finns i Tornedalen men också på Gotland, i Finnmarken och på Södermalm. Det är också svårt att leda i bevis att just dessa ursprung har lett till diskriminering, utanförskap eller annan social problematik senare i livet. Visst 1809 års gränsdragning var kanske inte optimal, men det var då det. Nej, en offerkofta leder bara till en förstärkt känsla av det man helst av allt ville undvika. Så, släng den och agera utifrån de förutsättningar som idag finns.

    • Dialekttalare blev inte utsatta för socialdarwinism. Tvärtom, dialekter hyllades under nationalismens glansdagar. Om man inte inkluderar rasbiologin så fattas den grundbult som förklarar de övriga delarna. Jag har ingen offerkofta, men nog kan man se utan den. Narrativen som professorerna ser med är medelklassens bakgrund, med föga sakkunskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Dela den här artikeln:

Dela på email
E-post
Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på linkedin
LinkedIn

AKTUELLA DISKUSSIONER

SENASTE TIDNINGEN

VILL DU PRENUMERERA?

E-tidning

Autogiro eller kort utan bindningstid
kr 79 Månadsvis
  • E-tidning
  • App för mobil
  • App för läsplatta
  • Taltidning (sve)
  • Sökbart arkiv
  • Offlineläsning
Popular

Läsning från E-TIDNINGEN

Ökar försäljningen trots coronakrisen

– Vi har i Tornedalen en särskild kraft och en sisu som kanske inte finns på andra håll. Jaxal är utan tvekan ett resultat av den kraften. Det säger Ida Hjort-Rova, 30 år, vd vid Jaxal AB, Övertorneås näst största industriföretag. Ett företag som rekryterar och växer mitt i coronakrisen.

Kaunisanställd buskör

JUNOSUANDO: På jobbet hanterar han bland annat säkerhetsfrågor för malmbilarna. På fritiden gör han burnouter och buskör på byn. Nu har invånarna i Junosuando fått nog.

Kärlek över stängd gräns

Den stängda gränsen har haft stor påverkan på mångas liv vid svenskfinska gränsen, och idag startar Haparandabladet en artikelserie för att dokumentera vittnesmål från gränsstängningen. Det första vittnesmålet kommer från Olivia Lilleberg och Hussein Naseri.

Elisabeth Holmgren
Hon uppfann brevlådeshopping

När Coronapandemin var ett faktum kunde Elisabeth Holmgren, själv tillhörandes en riskgrupp, inte längre resa runt och sälja kläder. Då föddes hennes idé om brevlådeshopping.